Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 2

SNR rn —————— — — Vid denna tid hade vi småningom hemtat oss efter den nedslagenhet, hvari vi blifvit försänkta genom Fantasios bortresa, och börjat att åter se oss omkring. Derför hade Vi isynnerhet att tacka Ceesar, hvars karaktersfasthet försäkrade honom om en fullkomlig öfverlägsenhet öfver hela det unga partiet, för någon tid skingradt och modlöst, men nu samlande sig med nytt mod och ifver omkring honom såsom sin anförare. Om någon bland oss egde förmåga att uppfylla den af Fantasio efterlemnade tomhet, var det tvifvelsutan Cesar. Han var den ädlaste menniska; han hade en upphöjd själ och ett hjerta rent som guld. Ack! Det må vara mig tilllåtet att nu göra honom rättvisa, fastän han var min bror. Det är en företrädesrättighet, hvilken, det vet Gud, jag betalt nog dyrt. Fantasio hade alltid värderat honom mycket högre än oss alla andra; och under det han hyste en uppriktig tillgifvenhet för mig, höll han än mera af Özsar och värderade honom äfven högre. Jag visste detta, men var icke afundsjuk; tvärtom, min stolthet öfver Cesar fann en tillfredsställelse i det företräde som visades honom. ; Min far hade mycket bestyr med att skaffa mig klienter och frågade ofta, om den eller den personen icke hade kommit för att rådfråga mig. Ingen hade kommit,. Detta nekande svar underlät aldrig att förtreta honom; och genom att bråka sin hjerna hade Kan slutligen utletat en förmodad orsak tillmin.brist på praktik. . . Jag hade inga bestämda timmar för att emottaga klienter. En affärsman måste hålla sig inne i sitt rum, så att han kan träffas der när som helst. : Jag kunde sannerligen icke inse huru sittandet inne i mitt rum kunde utöfva någon magnetisk dragningskraft på klienter; men för husfredens skull rättade jag mig derefter och vande mig vid att använda förmiddaarne i mitt lilla embetsrum. pv a En dag i December, då jag som vanligt var der, fördrifvande tiden med att röka, hörde