Aftonbladet – 15 juli 1858, sida 3

vid namn. Lilla kom tillbaka och sade; skrättande hysteriskt: Är det er negrinna? Jag måste se henne. Det får ni icke. Är ni rädd att jag skall slå ihjäl henne ? Ni ämnar skymfa en stackars oskyldig icka, som aldrig gjort er något emot. Det är bvad jag fruktar och icke skall tillåta.n Lilla envisades och bemödade sig att skjuta mig åt sidan. Hvad kunde jag göra? För att förekomma en scen hade jag ingen annan utväg än alt ropa till Santina att jag skulle komma, och bedja henne återvända medan jag tog Lillas båda händer och fasthöll dem, till dess jag såg Santina åter gå in i huset. Derefter släppte jag Lilla fri och sade: Jag ber om ursäkt för det våld jag utöfvat. Ni skall en dag tacka mig för det jag hindrat er att begå en er ovärdig handling. Eländiga varelse! sade hon med dof röst; ert ansvar i hänseende till mig är tungt, men räkenskapsdägen skall komma, lita på det! Vid dessa ord begaf hon sig bort. Jag för min del återvände till huset i ett upprördt tillstånd, lättare att föreställa sig än att beskrifva. (Forts. följer.) mm