Aftonbladet – 15 juli 1858, sida 2

DV UU nn nn nn Retelsen, som hittills uppehållit mig, hade gått öfver, och jag kände mig sjuk i hjertat, enslig, usel öfver all beskrifning. Jag kastade mig på en soffa, dolde mitt hufvud emellan dynorna för att qväfva mina snyftningar, och gret som ett barn. När jag lyfte upp hufvudet, stod Santina vid min sida. Jag var både förargad och flat öfver, att hon öfverraskat mig. Hvad har du här att göra? Hvarföre kommer du och spionerar på mig? Santina bad om: förlåtelse och stammade: att hon var rädd att jag mådde illa. Var så god och hys hädanefter icke en sådan fruktan, sade jag, och var mindre nyx fiken. Gål Mycket nedslagen gick hon åt dörren. I Italien anses tjenstfolket såsom utgörande en del af familjen och tillåtes en grad af förtrolighet, som enligt engelska vanor skulle förefalla stötande, och hvilken, i Santinas ställning, isynnerheti hänseende till mig sjelf var ökad derigenom att jag hade lärt henne läsa och skrifva. Jag fann att jag hade varit för sträf och jag ropade henne tillbaka. Nå! Se icke så der ledsen nt, Santina! Jag vet att du är en god flicka och icke menar något ondt. Jag kan icke uthärda att se er så der, svarade hon snyftande. Nu var det min tur att trösta henne. Bry, dig icke derom, Santina! Det tar icke lifvet af mig. Det går snart öfver Jag önskar att jag. hade bränt upp brefvet. Jag önskar att jag kände fruntimret,, sade Santina med qväfd häftighet. Hvilket bref? Hvilket fruntimmer ? Brefvet med fruntimmersstilen, som jag lemnade er för fjorton månader sedan. Och i anledning hvaraf, förmodar jag, du alltsedan har varit så butter emot mig? Mitt hjerta sade mig, att det brefvet skulle för er medföra olycka. Kanske har du gissat rätt. Du har ett undransvärdt minne, Skulle du kunna känna igen den handstilen ?