Bittida på morgonen väckte jag Cesar och gaf honom del af de bedröfliga nyheterna. Jag meddelade honom vu samma gång den lan jag öfvertänkt under natten, och som an ifrigt gillade. Det var för tidigt att besöka Fäntasios familj; vi satte oss derföre ned och jemförde våra anmärkningar. Hvad mig vidkomy var jag icke bekant med någon af vårt folk, undantagandes grefve Alberto, och allt hvad jag visste om honom var att ban var en adept, men vi voro personligen främmande för hvarandra. Med Cesar förhöll det sig alldeles på samma sätt i afseende På personlig bekantskap; men han kände till namnet två personer, hvilka, såsom Fantasio hade försäkrat honem, hörde till förbundet; den ene en läkare, fyra eller fem år äldre än vi, en styf man med högdraget utseende, vid nämn Pedretti; den andre en gammal, men ifrig och mycket rörlig mån, som hette Nasi, den person, hvilken var i beständig gemenskap med Fantasio och sades af honom vara en af förbundets Hufvudmän. Det var denne samme Nasi; som ungefärligen ett och ett halft åf förut Hade intagit Fantasio i orden. Fans sätt att presentera sig för vår vän var märkvärdigt och excetitriskt. Han gick en dag hem till honom, utan nå on föregående bekantskap eller någon förl eredelse, och inlät sig på ämnet utan vidare företal med dessa ord: Jag vet att ni länge önskat att. bli en initierad Carbonaro, och här är jag för att tillfredsställa er önskan. Det var ock, efter allt utseende, han, som recipierat minbror: några dagar senare, men derom var Czesar icke viss, emedan mannen var maskerad. Cesar tviflade icke på att Nasi kunde och ville ge oss alla de underrättelser vi åstundade. Vi gingo till Fantasios bostad. Han var ende sonen och ömt älskad. Vi funno naturligtvis hans föräldrar i-djup bestörtning. Vi bjödo till att trösta dem så godt vi kunde. De berättade för. oss,. att föregående aftonen hade Fantasio nyss återkommit hem omkring klockan elfva, när.en afdelning karabinierer