Aftonbladet – 14 juli 1858, sida 3

aagen till .Carbonaro. De öfriga anklagade Y0 endast lagförde såsom hörande till CarPariförbundet. Huru det gått till att Sforza, då nyss blifvit intagen deri, redanchade blifvöppspårad; kan jag icke säga; men jag vet, den tiden talades om en viss namplista, Elken hade blifvit stagen i beslag. Huru i dermed förhöll sig, vär det en för Nasi å Fantåsio gynnände omständighet att deanklagelse hvilade på en enda persons, flisagentens, vittnesmål. Detta skulle i och fr sig sjelft ha varit tillräckligt till deras friSnnande inför en vanlig domstol, enligt den IBfarenhetsgrundsats, att ett vittne icke utgtr lagligt bevis, unus nullus; men inför en Bgsrätt, eller till och med inför en civil dmstol, utnämd ad hoc, såsom ofta var fal14, skulle en endå persons vittnesmål ha blifvt antaget såsom tillräckligt, och de ankladies fällande var en moralisk visshet. -De18 räddning eller undergång hängde -derföre en tråd, nemligen valet af domstolen, inr hvilken de skulle inställas. Då Carl Felix, hvilken den tiden satt på (onen, fick höra, att en anklagelse emot någa Carbonari var å färde, blef han betagen a en barnslig nyfikenhet att få veta förhålandet, och han befalde sin nädoch justitieninister,.såsom vi ha det, att förelägga hoom en tmbetsberättelse om målet. Lyckligt8 hade konungen en ytlig lagkunskap, som jan tyckte om att skryta med, och stor bevägenhet för lagliga former. Det sades till och med att han i sin ungdom hade studerat agfarenheten och blifvit 1. E. D. När chan tanskade bandlingarne, undföll den omstänligheten, att der fanns blott ett Vittne, icke ans uppmärksamhet, och åtskilliga betänklig eter i det hänseendet föllo honom ins För ttundanrödja dem utnämde han om kommision af tre lärda och utmörkti embetsmän, vilka fihgö sig uppdraget att granska handingarne och afgöra, huruvida det förekom äl att fullfölja målet, och i sådant fall bemma, inför hvilken domstolprocessen-borde utföras? (Forts. följör.)