LORENZO BENONI FET cr NRA ; i FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Öfjversättning. a Min Gud! Huru kunde-jag veta det? Hvad kan jag göra? Det anstår icke mig att utpeka för er er bana; Jin är tydlig. Jag måste taga farväl af er Hvad? Vill ni lemna mig i vrede, utan ett ord af förlåtelse ? Jag är icke vred. Jag förlåter er af alt mitt hjerta; men vi måste skiljas: Här äro edra bref. Som hon icke gjorde någon rörelse för att emottaga dem, lade jag paketet på en Närstående bänk. Gud välsigne erl sade jag och gick åt trädgårdsporten. Ett skrik af kammarpigan hejdade mig. Jag såg mig tillbaka och blef varse Lilla iggande utsträckt på marken. Jag skyndade till henne. Hon var afdånad. . Vi lyfte sakta öpp hemne och buro henne till ett litet drifhus nära till hands, der vi satte henne på en bänk; Kammarpigan gick ut och hemtade litet vatten, hvarmed jag bestänkte Lillas ansigte. Det dröjae en stund innan hon -återfick sansningen. Hon säg sig då omkring; blef mig varse, sprang upp och kastade sig för mina fötter. Det var en paroxysm af smärta, af förtviflan, som öfvergick all beskrifning. Jag måtte trampa henne under mina dötter, döda henne med ens, met icke öfverge henne på det sättet; jag kunde icke låta Hennö dödergå en sådan tortyr; jag kundertill, hon var viss uppå def; jag hade sagt så enva henne, var det icke så? Hon vär mitt barn: jag hade många gånger y Se Aftonbl. n:ris 128-—131, 133, 134, 136—141, 144-150, 153, 155—158, NN