Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

mmm MMMM Men är det verkligen sant att hon älskar den der Beltoni? Jag tror det icke. Förs modligen har hon blott koketterat med hot nom. Ni älskar en annan, denna fras måste ändras, Ni har gifvit en annan rättighet att tro sig vara älskad: Nej, till och med detta är för mycket. Men hvarföre? Huru vet jag att hon icke älskar honom? Han ser bra ut och är rödblommig, kanske ihennes tycke en vacker karl. Qvinnorna se icke med våra ögon. Mitt hufvud är bestämdt för tungt; jag vill skjuta upp till i morgon att skrifva. Under tiden gjorde jag ett noggrannt inventarium öfver allt hvad jag fått af henne, begynnande med hennes bref. Jag genomläste en del af dem. Jag uppehöll mig då och då vid meningar, som smärtade mitt hjerta. En börs med mina initialbokstäfver utsydda med hår, — hennes eget hår! — en guldring, med ett hjerta, genomstunget af en pil, en liten hårlock, hvilken hon hade afklippt åt mig, en hvit näsduk, fuktad med hennes tårar, hvilken jag hade tagit ifrån henne, några vissnade rosenblad, detta var allt hvåd jag hade af henne: mycket litet, men för mig en skatt, Jag kände det vid den hjertklämma som kom öfver mig när jag skildes ifrån dem. Jag gjorde ett paket af alltsammans, icke utan tårar, och förseglade det. Men kan jag då ge bort alltsammans? Ha ingenting öfrigt af henne, ingenting? Omöjligt Jag bröt upp paketet, stal ut halfva hårlocken, förseglade det ånyo. Morgonen öfverraskade mig medan ng var på det sättet sysselsatt. , — Fantasio var orolig öfver mig och helsadö; tidigt på mig. Jag kom ihåg. mitt löfte föregående dagen. Nu, då allt var förbi, kunde jag berätta honom alltsammans. Jag inkallade Ceesar och förtäljde för dem noggrannt allt hvad som tilldragit sig emellan Lilla och mig, ifrån det hemlighetsfulla: brefvet, jag hade fått, ända till föregående dagens upp-.