Aftonbladet – 12 juli 1858, sida 3

Ye Sr i spisen, slöt jag deraf att han innan kort skulle komma hem, och jag ville vänta och säga honom hvarföre jag återvändt. Jag satte mig ned i en länstol framför elden och föll snart i en slummer. Hastigt, huru länge derefter vet jag icke, uppväcktes jag af ljudet utaf steg. Jag hörde tydligt, att flera personer nalkades; rädd sprang jag upp och gömde mig bakom förhänget för alkoven. Derifrån var jag vittne till det uppträde, ni vet, med en rörelse, som ni sjelf kan föreställa er.. Min blygsamhet juder mig att utesluta den del af Lillas be-. rättelse, hvilken angår det intryck jag gjorde på henne genom mina blickar och min håll-: ning under receptionen. Det var ett ögonblick, då ni fäste edra ögon så skarpt på alkoven, att jag fruktade för att bli upptäckt. Jag förstod ganska vi vigten af den hemlighet, med hvilken jag ouppsåtligen blifvit bekant, och oaktadt Alertos ömma tillgifvenhet för mig, var jag rädd för den stund, då han skulle bli varse att jag kände saker som jag icke borde få, veta. Lyckligtvis gick min bror ut, och jag skyndade från rummet. Det var Alberto som talade hela tiden den aftonen. Hans röst är mycket lik min, hvilket kan förklara det fe-. nomen, ni nyss omnämt! : Lillas tid var inskränkt, och här afbröto vi för närvarande; men trädgården var-ett alltför vackert och för oss passande ställe, för att icke skulle känna oss benägna att åter besöka den. Således återkommo vi dity i början en gång i veckan, sedan två, sedan, —— nå, lika godt huru ofta. Det vissa är att vi blefvo mycket goda vänner med den gamle trädgårdsmästaren och vandrade omkring i hans trädgård som om den warit vår egen. Lilla tyckte mycket om att prata, och från en upptäckt till en annan blef jag snart bekant med allt hvad jag önskade veta om henne. 5, Hennes far hade tillhört en af genuesiska