Aftonbladet – 12 juli 1858, sida 3

ES TT nn rn märkande drag i min natur, att, äfven ifrån nina pojkår, entusiasmen aldrig hade uteslutit eftertanken. På bottnen af min karakter lå elt misstroende till mig sjelf och öfven till ahdra, hvilket af en tillfällig hänförelse kunde tystas för en stund, men icke utplånas: en fallenhet, som sharare föranledde. mig att öfverdrifva svårigheter än taga dem lätt, I Så stod det till med mitt något nedslagna br när Julirevolutionen år 1830 utbröt i rankrike. Den rörelse, som spordes igenom Europa, den skymt af hopp, hvarmed alla de förtrycktas hjertan: Helsade de tre dagarne, lefva ännu i allas minne. Sinnena voro ingenstädes mer upprymda, hoppet var ingenstädes mer lifligt än i Italien, och ingenstädes i. Italien mer brinnande än i Piemont. På oss — jag menar de unge män, hvilka sysselsatte sig med politik — hade revolutionen i Paris verkan af en rusgifvande dryck, och vi förväntade dagligen att bli Kallade till vapen. Fantasio försäkrade oss att Carbonari voro väckta ur sin slummer, och att förbundet bedref sitt arbete med största verksamhet; såsom bevis derpå hade han fått uppdrag att befordra mig till ordens andra grad, hvilket Han gjorde genom det enkla sätt att meddela mig några nya tecken och igenkänningsord. Andra graden, i hvilken jag blef intagen, gaf mig ingen annan rättighet än att anmäla andra, och af hvilken rättighet jag genast gjorde bruk genom att anmäla Alfredo såsom sök nde. ; Dessa stora politiska händelser och den ifver, som följde på desamma, upplyfte mig ur det tillstånd af nedslagenhet, hvari jag varit försänkt genom det jag fått veta rörande Lillas familj och ställning i lifvet. Det nära annalkandet af min sista och afgörande examen, hvilken skulle ega rum inom en månad, gjorde en annan belsosam diversion. Det var oundgängligt för mig att arbeta strängt för att ersätta förlorad tid, och såförHöll det sig äfven! med min bror Ciesat, hvilken var i alldeles samma predikament som