Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 3

JÖRN n a antah anna A RANN RA ARR nt Renan eran een ennen det; men Petrarca hade en stor fördel framför mig, hvilken till en stor del torde förklara öfverlägsenheten af hans produkter; han kände ganska väl färgen på den af honom besjungna skönhetens hår och ögon och ntalet af stafvelserna i hennes namn, hvaremot jag var i fullkomlig okunnighet om allt detta. Men jag skref och skref och kunde ha skrifvit ända till denna dag, om icke en ny biljett ankommit och höjdat mig. Denna gång, tack vare min lyckliga stjerna; var deri intet fel i stafningen. Sant är, att biljetten var ganska kort: Den hvita camelian har skänkt mycket nöje. Tack! Om ni går i morgon klockan nio förmiddagen till Capucinernas kyrka, skall ni vid öfra ändan af näst den sista bänken finna ett minne från er obekanta vän. Farvälb Dessa få rader kostade mig en hel natts sömn. Jag gick nästa morgon till kyrkan och fann på bestämdt ställe en präktig bukelt af hvita och röda camelier, bildande de tre italienska färgerna, hvitt, rödt och grönt. Att bemäktiga mig buketten, rusa hem och kasta mig ned i dyrkan framför densamma,, var ett ögonblicks verk. Jag skall ieke beskrifva alla de ömma dårskaper, jag begiekt med hänseende till min bukett. De bland mia läsare, hvilka äro kära, — och jag hoppas för deras egen skull att de måtte vara talrika — skola finna det förtjusande; men de, hvilka icke äro det, toxde finna det oändligem platt. Vare det nog sagdt att mitt hjente frossade på dessa blommor i flera veckor, och att, när det började kräfva ny föda, min hemlighetsfylta korrespondent beredde mig en. annan angenäm öfverraskning af samma slag. Denna gång var det en vacker börs — åmv de tre färgerna, — uppå hvilken mina initralbokstäfver voro virkade med hår, — hennes eget hår, derpå var jag viss, kolsvart. Hade det kunnåt vara af någon anman färg? O, kärlekens aningsförmåga! Med just sådant hår hadg jag drömt mig henne. (Forts.)