Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

ta kunde icke ske utan en uppmärksam granskning af alla förbigående. Den der unge mannen med det vackra håret, var han en? Eller den der sköne mörke mannen? Det var en gilfven sak att alla ge, hvilka hade utmärkta anletsdrag eller sågo utländska ut, isynnerhet de, hvilka buro de förbjudna mustascherna, voro Carbonari. Två eller tre gånger vågade jag göra tecknen ut.n att få något svar, men icke utan att darra från hufvud till fot vid åtanken på den föreskrift jag fått i detta afseende, och för det osynliga ögat, som bevakade alla mina rörelser, Åtminstone tio gånger tyckte jag mig i tio olika personer se dön långa dominon. Så använde jag den ledighet orden lemnatätuig, hvilken tycktes förlänga densamma ut(Wer den vanliga terminen, förmodligen på det jag måtte i fullt mått njuta ljufheten af vår mystiska förening Två månader hade fö. flutit sedan mitt intagande i förbundet, och på min femtio gånger upprepade fråga: Några befallningar till mg? hade Fantasio lika ofta svarat med en betydelsefull axelryckning. Jag började bli förtretad. Min tro på förbundets vidd och makt var väl icke i ringaste mån rubbad; men jag tyckte det vara förödmjukande att med all min goda vilja vara lemnad å sido. Cesar, hvilken, fastän åtminstone fyra månader äldre än jag i orden, tycktes vara i samma predikament som Jag, om han än icke bestämdt sade att jag hade rätt, visade genom uttrycksfulla åtbörder att han delade min tanke. Fantasio var ej heller nöjd; men af fruktan att bryta mot disciplinen bjöd han till att dölja sitt missnöje, Litet mera tålamod, så skulle jag få se! En af Kusinerna, en resande, hade nyss kommit ifrån Paris, medförande uttryckliga befallningar,, tillade han med hemlighetsull ton. Mycket glad var jag öfver att. Kusinen hade haft en lycklig resa; men för min egen del bekänner jag, att jag skulle ha föredragit någonting mer väsentligt.