Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

gingo vi ut med de fasta stegen af män, hvilka beslutit att segra eller dö. Fantasio var färdig, beväpnad ända upp till tänderna, och vi vandrade ut arm i arm. Från Acquaverde, der Fantasio bodde, till Carignanobron är ett ansenligt afstånd, men det föreföll oss icke långt, så ifrigt resonnerade vi om förestående händelser. Vi uppgjorde planen för vårt fälttåg och förbundo oss högtidligt att, ehvad än måtte hända, hålla tillhopa och icke åtskiljas under handgemänget. Natten var just sådan som konspiratörer kunde önska sig, mörk som beck och kall för den årstiden. När vi kommo på Carignanobron, hördes några toner af ett ackordion. De melankoliska ljuden öfverraskade mig och åstadkommo på mig en märkvärdigt mäktig verkan. En rysnimg for öfver mig ifrån hufvud till fot. Fantasio tryckte min arm, Ackordion var det af de Goda Kusinerna antagna instrument för att ge signaler på afstånd. Vi gingo åt det hållet, hvarifrån ljuden hördes, och funno en i en kappa insvept man med hvilken vi vexlade några igenkänningsord. Mannen bad oss följa honom. Vi veko af till venster om kyrkan Santa Maria, gingo igenom en liten gränd och kommo till en enslig, öppen, fyrkantig plats, der Fieschis palats fordom stod. Här tillsades vi att stanna och vänta en stund, Det aflägsna och ensliga stället var väl valdt. Vi tyckas vara de försten, hviskade Jag till Fantasio, då jag icke såg någon. Se till venstra sidan af torget, svarade Fantasio, och du skall få se att vi icke äro allena.n Och verkligen, när jag ansträngde mina ögon, tyckte jag att jag urskilde på det stället, dit han pekat, några menniskofigurer. . Det här torget är mycket litet, anmärkte Jag, och om kallelsen är allmän, förstår jag icke huru det kan rymma oss alla. Har du någon kännedom om antalet af de Goda Kusinerna i Genua?