Aftonbladet – 9 juli 1858, sida 3

ster om honom, och den såsom fruntimmer förklädda dominon bakom honom. Ordföranden vinkade derefter åt mig att stiga fram, hvilket jag gjorde, och der stod jag framför de fyra karlarne och midtemot alkoven. Efter en kort paus börjades ett slags förhör. Det var den långa dominon, som talade, och han kallade rig alltid du: Hvad var mitt tillnamn, förnamn och ålder? Jag sade det. Kunde jag gissa ändamålet med min närvaro derstädes ? Jag trodde att jag kunde det. Fortfor jag i uppsåtet att ingå i de Goda Kusinernas broderskap ? Det gjorde jag af allt mitt hjerta. Hade jag gjort mig ett klart begrepp om de förfärliga pligter jag åtog mig? Visste jag att, så snart jag hade aflagt den högtidliga eden, min arm, mina krafter, mitt lif, min hela varelse ej längre tillhörde mig sjelf, utan orden? Var Jag beredd att dö tusen gånger hellre :än uppenbara ordens hemligheter? Var jag beredd att lyda blindt och afsäga mig min vilja inför mina förmäns iorden? Jag var det visserligen. Om man hade tillsagt mig att öppna fönstret Och kasta mig hufvudstupa ut derigenom, skulle jag icke ha tvekat. Hvad anspråk hade jag att inträda i fria mäns broderskap ? . Jag hade intet, utom kärleken till mitt fosterland och mitt oföränderliga beslut att bidraga till dess befriande eller dö under försöket. Medan mina ord öfver detta. ämne flödade heta som lava ur det innersta af min själ, såg jag eller tyckte mig se gardinerna framför alkoven sakta röra sig. Var det en synvilla, eller var någon gömd der bakom?