Aftonbladet – 9 juli 1858, sida 2

Allt såg så ljust ut, hvar och en så lycklig och glad. Maskerna voro talrika, kostymerna : allmänhet mycket smakfulla, några af dem lysande. Klockan var endast half tolf; jag hade ännu en halftimma att göra en tur omkring balrummet; jag blandade mig således i den muntra strömmen, som kom och gick samt trängde sig igenom rummen i den stora våningen. Det dansades i två eller tre särskilta rum, och jag kunde icke afhålla mig ifrån att le, under det jag gick igenom dem, åt min olyckliga debut i Terpsichores glada konst för längesedan. En korsad eld af helsningar, infall, qvickheter, skämt, pikar och puts, ursäktade af tillfället, frambröt från alla håll, liksom svärmare, rundtomkring mig. En tät grupp stoppar vägen. Hvad är det? Det är en servetta (tjenstpiga), äkta genuesisk typ, med sin trånga sammetströja, nationella mezzaro och kortafkjortlar, hållande ett samspråk med en gianduja, piemontesisk typ — styrelse och opposition ansigte mot ansigte, Två scudi i månadenb skriker pigan, som låtsar söka en tjenst, två scudi i månaden åt en sådan som jag! Gå er väg! gå, illa dresserade hund (Långt uthållna skratt af de kringstående.) De äro alla lika, de der polenta-ätarne. (Detta säges till publiken.) Utsvultna och penningefattiga komma de och göda sig på vår bekostnad. De flesta af åhörarne, hvilka höra till Oppositionen, yttra sitt bifall för denna grannlaga hänsyftning på piemontesernas favoriträtt och deras till ordspråk blifna armod. Vidare skämtar en amma med svarta polisonger, bärande i sina armar ett litet barn af trä, med en gammal Adonis, hvilken hon har trängt in i ett hörn. Denna amma, såsom jag hör af mina grannar, sprider förskräckelse öfverallt der hon framgår. Hon vet allting om hvar och em Förgäfves gör den stackars