Aftonbladet – 9 juli 1858, sida 2

mindre; jag blef snål, och i tysthet och under betraktelser beredde jag mig till min invigning i mysterier, hvilka jag ifrigt längtade efter, men ändock nästan fruktade att lära känna. TJUGOTREDJE KAPITLET, Månad hade följt på månad, hösten hade vikit för vintern, universitetslifvets förtretligheter hade efterträdt den angenäma ledigheten på landet, och jag var ännu i samma tillstånd af väntan — intet slags meddelande rörande den stora angelägenheten hvarken af Czesar eller Fantasio, knappt ens ett uppmuntrande ord. Fantasio hade likväl nyligen önskat få veta huru mycket penningar jag egde samt hade rådt mig att bortvexla mina silfvermynt emot guld och bära det på mig, — ty, sade han, du torde oförmodadt bli kallad, och det är bäst för dig att vara beredd att åtlyda kallelsen när timman slår. Fantasio upprepade denna fras åtskilliga gånger och med särdeles eftertryck. : Vi voro midt i karnevalan, och dårskapen skakade gladt sina bjellror — danser och kalas öfverallt. s Skola vi i afton gå till Veglione? sade Cesar till mig på fet-tisdagsmorgonen. Jag har der ett möte för aftonen, men jag skall träffa dig der vid midnattstiden, om du så vill.n Vi kommo öfverens om rummet, . hvari vi skulle råkas klockan tolf. Veglione kallas de fashionabla publika baler, som gifvas i Ridotto på Carlo-Felice-teatern. Fa trungseln var stor i Ridottosalarne ochibalen särdeles liflig. Utanför regnade det och var kallt — ett skäl til att samlas) innanför, der det var så angenämt, såjtrefligt varmt.