Aftonbladet – 9 juli 1858, sida 2

ventyrade icke att göra den ringaste fråga, som kunde ha utseende af att vilja locka fram ett förtroende. Den hemlighet, hvilken döldes under mina ungdomsvänners tystnad, var mig så helig, att denttill och med uteslöt all nyfikenhet. Likväl var ett slags moln mellan dem och mig. Jag var icke rätt ledig i deras sällskap, och jag befarade att vara dem till besvär. Äfven deras, isynnerhet Czesars, skick var tvunget i min närvaro, Tidigt en morgon kom min bror in i min kammare. ,Hade han icke lemnat sin bössa här i går afton ? Jag gissade genast att bössan var en förevändning. Cesar sökte efter den i hvarje vrå. Han satte sig ned och klagade öfver värmen, som ingalunda var tryckande. Han gick fram och tillbaka och talade om ett och annat, men det syntes tydligt, att ham hade något på hjertat. Just då han ämnade lemna rummet, vände han sig om, kom fram till mig och lät hastigt följande ord undfalla sig: Det plågar mig att ha en hemlighet för dig, men den hemligheten är icke min, och — du får icke vara ond på mig. Kanske felar jag mot min pligt, då jag säger till och med så mycket, men jag står ej ut längre.n ; : Under loppet af dagen tog Fantasio mig afsides och sade: Du har gissat rätt. Haf litet tålamod! Enda frågan är om några månaders uppskof. Der är ett inkast i afseende på åldern, men vi skola söka att undanrödja det. Var emellertid vid godt mod, och försök isynnerhet att spara ihop så mycket penningar du kan, Således var jag för ung — så olyckligt! Jag skulle gerna ha gifvit ett, två, tio år af mitt lif för att nu vara tillräckligt gammal. Från den stunden var hvarje moln emellan mina unga kamrater och mig förskingradt. Jag förminskade mina utgifter; jag rökte