Aftonbladet – 6 juli 1858, sida 2

såsom redliga män och ha fruktan för Gud och menniskor för ögonen. Brefvexlingens helgd våldfördes Hostandigt såsom en gifven sak, utan att man ens gjorde sig besvär med att dölja det. Under ett sådant system — det behöfver ej sägas — kunde icke ens bli fråga om tryckfrihet. Tre officiella tidningar, en i Turin, en i Genua och den tredje i Chambery, utgjorde hela den politiska pressen i landet. De upptogo regeringens förordningar, hoffester och sådana utländska nyheter, som myndigheterna tilläto att införas. Nästan aldrig utgåfvos några böcker, undantagandes några få rent vetenskapliga arbeten och några dumma romaner. Teatercensuren utöfvades med en sådan orimlig småaktighet, att till och med ordet libertå (frihet) uti en chör i Norma utströks, och lealtå (undersåtlig trohet) sattes i stället. Detta erinrar mig om en kuriös anekdot. Signor Ronconi, en hamnkunnig bariton och stör favorit hos publiken, hade under sitt lifliga spel glömt den nyssnämda ändringen; han insattes i fängelse på tre dygn för att förbättra sitt minne. Icke långt derefter förekommo uti Ronconis rol i VElissire dAmore (Kärleksdrycken) följande vers, med hänsyftning på en bonde som tagit värfning: Vende la libertå, si fe soldato (Han sålde sin frihet och blef soldat). Ranconi, som var en klippare, förändrade texten till: Vend? la lealtå, si fe soldato (Han sålde sin loyautet och blef soldat.) Denna förändring emottogs med: entusiasm af publiken, för hvilken allt hvad som hade en anstrykning af opposition var välkommet. Dagen derpå kallades Ronconi till. polisen och fick en dugtig skrapa för det han understått sig yttra; att loyautet kunde säljas; hvarvid sångaren anmärkte, att han för blott få dagar sedan hade blifvit lärd, på ett sätt som icke lätt kunde glömmas, att lealtå alltid skulle stå i stället för !ibertå. Saken stannade dervid och gaf hela staden tillfälle att skratta på styrelsens bekostnad, samt ökade i icke ringa mån Ronconis popularitet. (Forts. följer.)