Aftonbladet – 5 juli 1858, sida 3

sägas, att det alldeles icke gjort något väsen f sig. Den rent ekonomiska detaljen dervid har bemälte chef skött ganska väl och har äfven deri ådagalagt sin ovanliga förmåga tt ekonomisera. För hästkulturen i högre mening, för den egentliga hästafvelns befrämiande, har deremot stuteriöfverstyrelsen gjort ict minsta möjliga, och noga räknadt så liet, att denna vigtiga gren af landthushållningen, för så vidt den berott på nämde styvelse, snarare gått tillbaka än framåt. Vid åra landtbruksmöten har också blifvit anydt, fastän i de aldraförsigtigaste ordalag, ftersom det ytterst gält en hög favorit, att vistafveln här i landet står på en ganska låg tåndpunkt, och att de förträffliga hästracer, om i äldre tider blifvit införda, numera äro id kronans stuterier så uppblandade, att deas karakteristiska kännetecken nära nog försvunnit. Så är t. ex. fallet med den på sin id ryktbara Flyingeracen, hvilken icke ens Ännes ren vid sjelfva Flyinge, men hvars ivarlefvor det oaktadt högt värderas i Skåne. Itt hästkulturen vid statens stuterier befinner ig på ofvan antydda låga ståndpunkt, anses vara en följd deraf, att intet system cgentlisen blifvit uppgjordt och noggrant följdt id nämde stuterier, och orsaken dertill anses åter vara, dels att chefen sjelf alldeles cke är hästkännare och icke har studerat västkulturen vetenskapligt, dels ock för ingen lel tillåtit någon annan, med verkliga insigter stuteriväsendet, att dermed taga befattning. I stället att för statens räkning tillegna sig n så utmärkt kapacitet som stallmästaren Leijon, hvilken i många år, utan ringaste ippmuntran, med en brinnande ifver studerat rästkulturen teoretiskt och praktiskt och gerom förträffliga skrifter ådagalagt sina kunaper och sin praktiska skicklighet, har man örbisett honom och låtit honom qvarstanna på lenoskyldiga platsen såsom stallmästare vid ett vegemente, der en del af hans bästa år blifvit förnötta. Om hr Leijon varit persona 3rata hos hr Braunerhjelm, skulle det för en vida mindre inflytelserik man än den senare ir varit en lätt sak att förskaffa honom ett reseanslag, som skolat medföra den direkta nytta för staten, att han derigenom kunnat vid de bästa utländska stuterierna göra inköp af goda och felfria afvelsdjur, som så väl behöfvas för de härvarande statsstuteriernas räkning. Men, som sagdt är, hr Leijon har icke varit väl anskrifven, troligen derföre att hans natur icke låtit böja sig till slafvisk ödmjukhet för allenastyrandet inom stuteriöfverstyrelsen. Man skall icke kunna säga att medel saknas för en förbättrad hästafvels befrämjande. Oberäknadt hela revenyen af de stora kungsgårdarne Strömsholm, Ottenby, Flyinge och Dahlby, der landtbruket och ekonomien ge-Å nom hr Braunerhjelms drift och verksamhet skötas ganska väl, har stuteristyrelsen till sitt förfogande ett årligt statsanslag af nära 30,000 rdr banko. Medel saknas således. icke för hästafvelns befrämjande, men väl intelligens : och system. Den nye chefen, general Silfverstolpe, är en hedersman och har varit en skicklig kavallerichef, men har hittills alldeles icke hunnit förskaffa sig några vidsträcktare kunskaper i hästkultur, allraminst de som tagas i anspråk på den nya plats som blifvit honom påtvingad. Att han nu, vid en långt framskriden ålder, skulle börja att studera, är väl icke heller troligt, utan är det mer än sannolikt att hans verksamhet såsom chef för statens stuterier kommer att inskränka sig till att med stor pietet fortgå på den inskränkta bana som hans företrädare anvisat. Derigenom uträttas dock det minsta möjliga till en verklig hästkulturs befrämjande här i landet. Med nämde chefskap är ordförandebefattningen i direktionen för veterinärinrättningarne förenad. Denna befattning är icke heller af ringa vigt och fordrar icke mindre en vetenskapligt bildad och erfaren man, helst obestridligt är, att dessa inrättningar äfven genom öfvermått af allenastyrande, och brist på system långt ifiån äro i det skick som de borde och kunde vara. Stamholländeristyrelsen är en yngre institution, som under hr Braunerhjelms chefskap onekligen i sin verksamhet lyckats ganska väl, hvilket dock i högst väsentlig del torde vara en förtjenst hos landtbruksakademiens sekreterare, hr Nathhorst, som alltifrån början varit sekreterare jemväl i förevarande styrelse, och der, likasom allestädes der hans stora nsigter, hans skarpsinnighet och hans oförröttade nit för vårt landtbruk tagas i anspråk, varit till stor nytta. Beklagligen iniehar hr Nathhorst icke någon hög rang och cke något sköldemärke, hvadan chefskapet cke åt honom kunnat anförtros. Grefve Wirn eger emellertid dessa egenskaper och beinner sig för öfrigt på den honom nu anörtrodda platsen ungefärligen på samma fetenskapliga ståndpunkt som general Silfvertolpe. Den förres insigter i djurförädling ch boskapsskötsel torde emellertid snart sätas på prof, enär tiden snart bör vara inne tt afgöra, med ledning af vunnen erfarenet, hvilka ibland de olika boskapsracer, som nförskrifvits och af hvilka de särskilta stamolländerierna på försök bildats, böra bibeållas och spridas, såsom varande för vårt and och dess skiljaktiga förhållande mest ndamålsenliga. Hr Braunerhjelm drog sig llbaka just när denna vigtiga fråga, så vidt i kunna förstå, bör till afgörande företagas, ch skulle nu hr Nathhorst äfven träda ur tyrelsen, hvilket kan befaras, så antaga vi tt den nye chefen snart kommer till ånger eröfver att han låtit förmå sig mottaga beattningen under en ganska kinkig period. LI ch nt -— HH AR NORGE. Tidningarne från Kristiania gå till den 2 lennes. . frå Katolska församlingens pastor, Lichtlå, har, sk ör det han underlåtit att uppföra fru Solaas ch innofri Kunundcan nå dan fönmtmnnlaa Lo