Aftonbladet – 5 juli 1858, sida 3

Bref från Öp ala. å t Upsala den 4 Junk. e Det vat så länge sedan jag hade nöjet att skrifva, t fatt jag nu längtar att göra mig påmint hos er och et datt åter få språka några ord om nytt och gammalt. Midsommarsdagen, som i år hos oss v3r hvarken vacker eller ful, tillbragtes på vanligt Upsalavis. Öfverallt i städerna längtar dch reser man visserligen denna dag åt landet, men kansi:e Upsalaboerna göra det i större skala än andra. HA varjehanda ckij ager begagnas visst hos oss den dage:n, men de vanligaste äro löfklädda skrindor, ofta Täckta med cit grönskande hvalf, ett slags löfsalar, som kunna inrymma hela familjer. Denna dag besökar de vackraste ställena i granskapet af staden. såsonr Vårsätra, Lerbo Och andra. En mängd begagnar ånirbåtatne, som ir bjuda till lustfärder. I är besöktes Skokloster och Rosersberg. De kravaller, som bertttats egt rum genom uppkommen oenighet mellaw Ppassagerarne och allmogen å landstigningsorterna, hvilken varit högtiden till ära något bacchantisk uppry. ud, lärer cj, såsom i början sades, hafva varit af någ om betydenhet. Dessa allmänna utfärder midsomma sdagen medföra dock en viss betänklighet. Staden . är nära nog öfvergifven och öde under många timmar; nästan endast barn, så späda, att de ejlämpligen kunna . 28as med på utflykten, och ålderstegna personer stanna hemma Detta förhållande är bekymmersamt nog, on Iman betänker möjligheten af en samtidig eldsvåda i staden, helst vid en årstid, då åskan redan hunnit L vörja sina härjningar. Utflykterna borde verkligen så til vida kontrolleras af stadens myndigheter och begr. un sas, att åtminstone ej till brandsprutornas servis hörande personer finge samtidigt med de öfriga tu r sterna för dagen aflägsna sig från staden. Hur Y härmed kan vara ordnadt och stäldt, känner jag emellertid icke. Ni har genom våra tidningar erfarit den naturföreteelse, som nyligen härstädes väckt åtskilligt uppseende, jag menar det ljusfenomen, som förekommit å vissa blommor uti härvarande botaniska trädgård. Måhända har man gjort mera affär af detta fenomen in det torde förtjena; omöjligt är det icke att, oaktadt all kunnighet, skarpsynthet oeh ärlighet hos vctenskapsmannen, inbillningskraften kunnat drifva sitt spel. Någon anledning till denna eljest ohöfviska förutsättning hemtar jag deraf, att åtminstone med tvenne af åskådarne det varit fallat, att de ej kunnat garantera fenomenets verklighet, då den ene af dem blott tyckt sig se någonting dylikt, utan att dock vara förvissad om saken, och den andre, oaktadt den spändaste uppmärksamhet, förklarat sig ieke hafva märkt någonting alls. Sjelfva doeenten Fries har i ett slags replik, insänd till Upsala tidning, yttrat sig om saken, såsom det tyckes mera tveksamt och försigtigt än förut i Upsalaposten. Sedan han uttryckligen. förklarat, att han aldrig påstått fenomenet vara af elektriskt ursprungo, tilläggerhan, att han finner det mera troligt att företeelsen har.en optisk-fysiologisk orsak och beror på någon ljusbrytning i åskådarens eget öga. En person, hvilken icke är . hemmastadd med den vetenskap, som här är i: fråga, och således icke förstår att tala dess språks. känner sig frestad att i denna förklaring finna, datt enkla antagandet af — en illusion. Märkligt är dbt i alla fall, att detta fenomen visat sig för somly a ögon och deremot icke för andra. En nyhet i bokväg har väckt uppmärksarahettb! and filologerna härstädes. Jag vet derom för närvea tande ganska litet, och hvad jag vet är endast fö tjande : Af lektorn i latinska språket och. litteraturer vid Göteborgs högre elementarläroverk, hbyilken fr Jr längre tid tillbaka gjort sig känd såsomaen grundl .g latinare och nitälskare för sitt ämne, har utgifvi:s ettkritiskt arbete, hvilket jag icke sett i bok mandeln, der jag icke vet om det finnes, utan hog ev skilt p erson. Detta arbete kallar hr Ljungberg sjelf ,ny kritisk bearbetning af Livius och Horatii oc , anmäld och genom upplysande prof åskådliggjord , samt gifver tillkänna, att denna skrift är ett aftry ck ur Göteborgs -kongl. Vetenskapsoch Vitterhets samhälles handlingar. . Något omdöme öfver a petets beskaffenhet har jag icke hört, ett sådant har yxl också knappast hunnit bilda sig, mön hvad kr Ljungberg velat prestera och insett sig hafva presterat har jag hört omtalas. Hr Ljungberg har wi ifrågavarande arbete velat, med anförande af åtskilliga prof af sin kritiska verksamhet, inf5.r den Ivcda verlden speciminera för utgifvandet, af en, såsom profven lära antyda, nära nog ny text af både Livius och Horatius, dels på grund af förnyad kritik och jemförelse af de olika i handskrifterna befintliga. läsarterna, dels genom användning af em divinatorisk verksamhet, stödd på en sund uppfattning af andan och ändamålet af de tvenne klassiska författarnes skrifter och dessas särskilta afdelningar. I sanning ett stort företag och ett ganska äfventyrligt, som icke kan komma att leninas obemärkt, utan måste leda antingen till pris el; ler till förkastelse. Det skall blifva märkvärdigt att erfara, huru hr Ljuagbergs företag kommer att bedömas. Det är att förmoda, att först och främst Upsalaposten, som befattar sig med lärda arbetens anmälande, kommer att underkasta skriften en kanske kort, men säkert allvärsam censur, samt att sedermera andra auktoriteter följa exemplet. Vid första påseendet åtminstone vittnar hr Ljungbergs företag om en dristighet, som knappast har sin like, och otvifvelaktigt skall det lända honom till utomordentlig ära, om detta arbete lyckas vinna bifall af Tysklands filologer, som så flitigt och med en sådan framgång länge bearbetat textkritiken, hvilken inom filologien innehar en så hög rang och företrädesvis skänker stort anseende, och detta med rätta, då dem förutsätter en så vidsträckt beläsenhet inom litteraturen och en grundlig kännedom om filologien i alla öfriga delar. —M— FO -ET RR Kr