Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

nvar och en inse hvad intresse föreståndaren hade att icke släppa ynglingen ur sina klor. Han lemnade således inga medel oförsökta att afvända honom från sin: föresats — råd, förmaningar, böner, smicker, hot — men allt förgäfves. En sträng bevakning sattes då öfver den unge novisen, och han blef hindrad från all yttre gemenskap, till och med från sin farbrors besök. På samma gång ålades bonom hvarjehanda svåra pligter, äfvensom åtskilliga sätt af späkning, hvaribland ett bestod uti att med sin tunga göra en oräknelig mängd korstecken .på golfvet; hans föda blef nappare, hvarje bok togs ifrån honom; med ett ord, han gjordes så usel som möjligt. Under tiden nalkades perioden för Vadonis myndighetsålder och följaktligen den betydelsefulla stunden för afläggandet af det oåterkalleliga löftet. Ännu en gång gjorde föreståndaren alla möjliga försök att förmå honom till det beslutet; men ännu en gång misslyckades han, Den stackars Vadoni blef derföre inspärrad i en segreta, det vill säga ett underjordiskt fängelse, upplyst endast af en liten lampa, insatt i en dödskalle. Hans föda var vatten och bröd, och hans säng var halm. Under natten blef han ofta väckt ur sin sömn utaf slamret af kedjor och hemlighetsfulla röster, hvilka hotade honom med evig fördömelse. Def olycklige Vadoni kunde icke uthärda dessa marter; han bönföll att af barmhertighet bli utsläppt ur detta fasansfulla hål, som hade blifvit honom olidligt, och ville: lofva hvad helst man fordrade af honom. — Inom en månad, slutade Vadoni, är jag vid den erforderliga åldern, och jag skall bli — munk. Ja, jag känner, att mina motståndskrafter äro uttömda.: Jag blef ej född till att kämpa. De ha öfverväldigat, förkrossat, förintat mig. Jag är förlorad, om du icke räddar mig. Jag såg dig i går och en glimt af