Aftonbladet – 2 juli 1858, sida 2

mA LORENZO BENONL. FÖRFATTAREN TILL BOKTOR ANTONIO. ) be Öfversättning. Min fars lynne, såsom jag har sagt, hade blifvit mycket kinkigt, isynnerhet efter Ciesars hjernfeber. Dysterhetei af sårad myndighet röjde sig ständigt på hans panna. Hans ord, när han behagade tilltala någon af oss, voro i allmänhet bittra. Å vår sida höli fruktan att ofrivilligt uppreta honom och ge anledning till någon plågsam scen oss ständigt på vår vakt, och så ofta vi kunde det, utan tillgjordhet; förblefvo vi tysta i hans närvaro: Genom denna ömsesidiga obehagliga sinnesstämning hade uppkommit ett fortfarande tvång och förlägenhet i vårt umgänge, som gjorde mig särdeles skygg för det samtal jag sökte. Hvad vill du? frågade min far med iskall ton, stående midt i rummet, såsom en vink att han önskade det jag skulle tala kort. Jag begyate, mycket skrämd: Jag fick i morgse ett bref, hvars innehåll det är min skyldighet att meddela min far. Jag är ledsen öfver att det var en obehaglig underrättelse ... ; ; Du kan spara dig alla retoriska företal, inföll min far; det är längesedan du vant mig vid att förvänta någonting godt af dig. Hvarom är nu frågan ? Här är brefvet,, svarade jag; men innan min far läser det, tillåt mig bedja om en yn nest, den att min far vill höra på, mig en enda minut, sedan min far blifvit bekant med dess innehåll. —A 4) Se Aftonbl, nris 128—131, 133, 134, 136—141, 146-148.