Aftonbladet – 2 juli 1858, sida 2

äm ker Ost LE JA CENTERS LEAMIEETNT Efter allt hvad man kan sluta af de fakta, m komma till allmän kännedom, synes enelska regeringen bemöda sig att, under nurande brydsamma förhållanden, genom hofumhet och en så vidt möjligt är sträckt efrgifvenhet undvika alla anledningar till en rytning med någon annan makt. Lord Malesburys oförbehållsamma utlåtelser i öfveruset angående beskaffenheten af den tillämade franska negerutförseln tycktes visserlien utgöra en afvikelse från denna grundats, men enligt hvad läsaren kunnatinhemta f den i gårdagsbladet införda redogörelsen ör ett öfverhusets senare möte, hade den briske utrikesministern vid detta senare tillälle betydligt mildrat sin ton och sina omdönen. Åtskilliga omständigheter antyda emelertid, att engelska regeringen icke är så ugn, i afseende på möjligheten af ett redsbrott, som man skulle kunna sluta af less yttranden i parlamentet. Bland annat örekommer i det franska bladet Pays den närkliga uppgiften, att engelska regeringen kall hafva beordrat tolf af de största keppen i den under amiral Seymours beäl stående eskadern i de kinesiska farvatten, att återvända till England. Ar denna ippgift grundad, visar den, sammanlagd med vad man erfarit om rustningarne hemma i rs att på samma gång man der söker indvika en brytning, bereder man sig likväl på alla eventualiteter. Hvad för öfrigt särskilt vidkommer den konflikt med Frankrike, hvartill visitationsrättens utöfvande gifvit anledning, i det denna makt slutit sig till Förenta Staterna, fortfar engelska regeringen att ådagalägga den största eftergifvenhet. Hon vill icke blott gå in på de fordringar, som Förenta Staterna uppstält, och hädanefter afstå från anhållandet och undersökandet af amerikanska handelsfartyg, utan hon vill äfven göra samma medgifvande åt alla andra sjöfarande nationer, och lord Malmesbury lärer i anledning deraf ha utfärdat ett cirkulär, hvari han föreslår uppgörandet och antagandet af ett allmänt sjöpolisreglemente, som gör det möjligt att undertrycka slafhandel och sjöröfveri, sedan England afstått från visitationsrätten. Afbrottet i pariserkonferensens förhandlingar har väckt mycken oro i Frankrike, och man har befarat att Fuad paschas sjukdom endast var en förevändning, och att han icke längre ville deltaga i förhandlingarne. Det meddelas emellertid så detaljerade upplysningar om den turkiske fullmäktigens sjukdom, att man icke kan betvifla dess verklighet, och det heter också nu, att konferensen skulle i denna vecka återtaga sina arbeten. Deremot bekräftar det sig, att den tillämnade konferensen i Konstantinopel angående Montenegro blifvit tills vidare uppskjuten, och man tror att de förvecklingar, till hvilka detta. land gifvit anledning, antaga en alltmer allvarsam karakter. Österrike och England antagas väl icke ha afslutat någon formlig öfverenskommelse angående Montenegro, såsom det förut varit uppgifvet, men uppgiften derom torde dock icke så helt och hållet sakna grund, då det nyutnämda sändebudet i Konstantinopel, sir Henry Bulwer, under sin vistelse i Wien gifvit grefve Buol bestämda löften, hvartill han varit bemyndigad af sin regering, och detta aftal skall hufvudsakligen vara riktadt emot Frankrikes och Rysslands förmenta sträfvanden att vinna fast fot vid Adriatiska hafvet. Det betraktas äfven såsom ett misstänkt symptom, att turkiska regeringen ånyo skickat tre generaler och tre tusen man till Bosnien, och det är ingen anledning antaga att de franska örlogsskeppen skola så snart lemna Adriatiska hafvet. Na al — Jr fr re