gagna till ingenting. Bär det såsom en man! Det är allt hvad du kan görax Det var nu nära middagstiden och jag måste gå hem. Tanken: Huru skall jag bära mig åt med min far? — en tanke som hade förföljt mig hela förmiddagen — blef ytterst plågsam nu, då pröfvostunden var inne. Mina pen ville knappt bära mig. Blott han icke redan vet någonting derom; gör han det, blir någonting förfärligt deraf. Mest var jag angelägen om att undvika en af dessa grufliga familjscener, af hvilka jag hade haft ett exempel vid Ceesars tvist med sin notarie. Jag kom hem mycket nedslagen. Jag berättade alltsammans för min mor och för Caesar, hvilka gjorde sitt bästa att uppmuntra mig. Lyckigtvis visste min far ingenting om saken, och middagsmåltiden aflopp i stillhet. -Underden varma årstiden plägade min far draga sig un dan till-sin egen kammare efter middagen för itt njuta en kort siesta. Jag fattade mod och följde honom obemärkt. Just då han kom till lörren sade jag: Jag önskar att få tala med nin far,. Han gaf mig ett tecken att gå in. Tiden, jag är ledsen att nödgas säga det, rade icke förbättrat min fars lynne, åtminstöne hemima. Jag säger med flit hemma, ty let vore ett misstag att tro, att han utomhus visade -samma stränga, rynkade panna som van oföränderligt visade i sitteget hus. Tvärtom, min far var umgängsam, glad och skämtam i sällskap och såsom sådan en stor fåorit både hos böga och låga, så i all vad som blef bekant 1 afseende wagliga busliga förhållanden, allmänna vionen alltid förklarade sig till-hans fördel, ich allt tadlet (deraf fingo Vi vår goda andel) Irabbade oss. Hvad det är synd, sade våra grannar, att en så glad, sällskapslik man sköll ba så lydiga-söner i (Forts,)