ningen skulle förrsyas. Cesar blef således genast åderlåten för tredje gången, och åter på. eftermiddagen. Derefter bade patienten några timmars anstånd. Min brors sjukdom var hjernfeber. , ; I fem dygn hängde Csesars lif på en tråd. Med undantag af några få sällsynta mellanskof yrade han ständigt. Han var förföljd af en enda fix ide: ett arbete, omöjligt att få färdigt, och den andres vrede deröfver att det icke blef fullbordadt. Jag hade lagt en madrass på golfvet bredvid sängen och utsträckte mig derpå stundtals, när mina lemmar nekade att bära mig. Jag hade aldrig fört sett någon allvarsam sjukdom, och den Åystra fantasmagorien i ett sjukrum, med de nedfälda rullgardinerna, detskymda ljuset, de: hviskande frågorfia, den förskräckande orör-ligheten, de än mer skrämmande plötsliga rö-relserna voro någonting förfärligt nytt för mig. Den, hvilken aldrig vakat vid en ärskad, i fara sväfvande persons sjuksäng, vet icke hvad lidande är. Jag hade genomgått alla vexlingarne af hopp och fruktan, näs, om morgonen af sjet.e dagen, läkaren, efter sitt vanliga besök, sk .akade på hufvudet och rådde till att sak ramentet skulle meddelas patienten. Detta var en dödsdom. Dö! han, min Cesar, min broder och älskade följeslagare, ban, så ft 11 af lif för en vecka sedan. Det var wvissr rligen omöjligt, det kunde icke vara Gudg vilja. Hvad skulle bli af mig utan Cregar! 2 Jag tyckte att jag hade uttömt sorgens hel a bitterhet, och .dödsångesten skulle just x u börjäs, en dödsångest olik hvz.sje annar 1, som blifvit pröfvad. Hvad! Ce sar skulle d ö, och himmeln var blå, som förr, solen sken klart, fåglarna qvittrade muvstert nå hustaket hela