bete hela dagen och beredde sig att gå hem, lemnade notarien honom några papper, hvaraf såsom han sade en afskrift behöfdes och måste göras under loppet af natten. Caesar mådde icke väl och undandrog sig af sådan anledning detta extra arbete. Notarien envisades och påstod att han var lat. Caesar, styrande sig med möda, svarade att han tyckte det han uppfylde sin skyldighet igenom att arbeta om dagen och att natten vore bestämd för sömn. Vid dessa ord blef notarien förfärligt ond och kallade min bror en lättjefull tiggare. Cesar, uppbragt, svarade: xOm jag någonsin mer sätter min fot inom er dörr, ger jag er lof ait kalla mig lättjefull och tiggare och köra ut mig till på köpet. Medan han yttrade dessa ord, satte han på sig hatten och gick sin väg. Dagen derpå under middagsmåltiden visade mig min fars mer än vanligt vresiga uppsyn att han kände alltsammans. Han började ock att tala derom och förkunnade för Czesar sitt ultimatum, att han nästa dag måste bedja sin lärare om ursäkt. Min bror afslog denna fordran med den största förtrytelse. Bedja det kreaturet om ursäkt? Och för hvad? För det han varit ovettig emot mig? Aldrig, aldrig! Du skaH göra som jag befaller, eller ock skall du lemna mitt hus inom fyra och tjugo timmar!, dundrade min far. Genast, om min far behagar; men jag vill icke göra någonting lågt och uselt. Ett förfärligt uppträde följde härpå. Min far var utom sig, Cesar var på det högsta uppbragt. Vi måste föra honom bort nästan med våld. På aftonen klagade han öfver rysningar och gick tidigt till sängs, Jag blef varse att på hans kindben var en ovanlig röd fläck, och att hans ögon voro mer än vanligt 5 a OR Er AR RA 4. frem. På