liga personer under deras resor eller då de annars offentligt uppträda, icke ega någon synnerlig betydelse, och ingalunda uttrycka folkets verkliga mening. Ett märkligt undantag härifrån bildar det engelska folkets sätt vid dylika tillfällen. Den hyllning det hembär sina monarker utmärker sig, i trots af det armoödiga smaklösa prål, som dervid ofta företer sig i det yttre, genom någonting verkligt storartadt 1 karakteren, hvilket har sin grund i det stora fria folkets hjertligt uttryckta välönskningar för sina regenter, när dessa gjort sig deraf förtjenta; och då yttrar sig folkopinionen med ett samljud så mäktigt, att hvarje aristokratisk eller byråkratisk mellanstämma dervid måste blifva ohörbar. Detta har ock senast på det tydligaste visat sig vid drottningens i medlet af denna månad företagna resa till Birmingham, för hvilken engelska bladen omständligt redogöra. Nämde stad, hvilken är det förnämsta sätet för vapenfabrikationen, och för närvarande räknar öfver 300.000 innevånare, har från urminnes tider ansetts hysa politiska åsigter, bland hvilka rojalismen näppeligen erhållit en plats. Äfven helt nyligen, sedan drottning Victoria redan tillkännagifvit sig vilja emottaga inbjudningen, hade i staden boende personer, som påstodo sig känna de lägre klassernas sinnesstämning, sökt medelst antydningar om fara tillintetgöra drottningens ädla afsigt. Utgången visade, att de misstagit sig, att de misskänt befolkningen i Birmingham. Anledningen till detta kungliga besök i den stora fabriksstaden, der, enligt gamla handlingar, aldrig tillförene något af Englands krönta hufvuden satt sin fot, var också i sitt slag märklig och af äkta engelsk karakter. Det nära staden belägna slottet och parken Aston Hall, der Carl I, kort före slaget vid Edge Hill 1642, gästade ett par dagar och sedermera undandoldes för parlamentets segrande armå, har nyligen, i ändamål att begagnas till offentlig lustort, för 40.000 pund sterling blifvit inköpt medelst subskription, som till större delen samlats genom bidrag af de arbetande klasserna; och det var till den högtidliga invigningen häraf som staden Birmingham inbjudit drottningen. Vi förbigå de i engelska tidningar förekommande beskrifningarne, som med en tröttande utförlighet skildra allting, ifrån de doftande blomstermassorna ända till garneringen på drottningens klädning, de flygande fanorna, de klingande spelen, de döfvande hurraropen 0. s. v. I den del af staden, der de stora bevärsfabrikerna ha sin plats, hade man uppfört en kolossal triumfbåge, 50 fot i höjd och bredd, helt och hållet beklädd med artistisk anordnade grupper af svärd, sablar, pistoler, bajonetter och dylikt. Högt öfver alltsammans lästes orden Välkommen vår drottning! och från midten af hvalfbågen nedhängde en ståtlig stjerna, 15 fot i diameter, och bestående af musköter med påskrufvade bajonetter. Det på stadshuset inför drottningen hållna lyckönskningstalet besvarade H. M. med några ord, hvaruti hon bland annat uttryckte den önskan, att staden måtte länge få tillgodonjuta den frihet och säkerhet, utan hvilka icke ens industrien sjelf kan vinna sin förtjenta lön Då drottningen lemnade staden och kom in på vägen till Aston, möttes hon af en verkligt rörande anblick. En skara af 40,000 små barn, af båda könen, tillhörande skolor af kristendomens alla bekännelser och äfven den mosaiska, var uppstäld på båda sidor om vägen, och då drottningen passerade förbi, afsjöngo de i låga, ljufva, nästan serafiska toner — som rörde mången till tårar — en hymn, hvars första vers innehöll en bön för England, att det måtte länge få förblifva fromt och lyckosamt, ärofullt och fritt. På slottet kallades åtta af de arbetare, som ådagalagt mesta verksamhet vid utförandet af de storartade anläggningarne, fram inför den tron, der drottningen intagit sin plats. H. M. tilltalade dem med följande ord: Jag tackar er för era stora ansträngningar att pryda detta gamla slott för eder stads innevånare, och jag uttrycker här den uppriktiga önskan, att denna park må blifva en fägnad för Birminghams arbetare,. . Detta — anmärker härvid en engelsk tidning — är väl det första tillfälle, då arbetarens mödor fått röna ett personligt erkännande från tronen. I anledning af drottningens Birminghamsresa gör Spectator följande betraktelser: Huru vittnar icke allt detta om vår drottnings statsklokhet, hennes riktiga uppfattning af engelska folklynnet, hennes kännedom om folket och dess nuvarande ställning. Det gifves i sjelfva verket få engelska statsmän, som kunna jemföras med sin drottning i bestämdheten och omfånget af de kunskaper och åsigter, som tillhöra dessa ämnen. Midt under alla våra politiska strider och farhågor är det alltid tillfredsställande att finna suveränen från tronen handla i fulllikstämmighet med bandtverkaren från verkstaden). Om man från detta omdöme äfven torde få afräkna en. viss öfverdrift, så återstår dock alltid det allmänt kända factum, att Englands nuvarande regent, ehuru qvinna, mer än någon af sina företrädare erhållit en uppfostran, hvarvid hufvudsakligen afsågs inhemtandet af de kunskaper, som bereda insigt i landets och fölkets ställning; att hon städse utmärkt sig ej mindre genom konstitutionel takt än sträng moral, att hon med ett ord icke blott uti sitt görande, utan ock uti sitt låtande ådagaagt en vishet, som väl förtjenade att tagas till efterdöme för de flesta bland Europas regenter. ENTITET Konol. Mait har. enliot Posttidningen.