LORENZO BENONLI FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO.) Ofversättning. Granskningen af mina papper begyntes. Jag satt midtemotsignor Merlinigjoch jag bade flera gånger märkt, att hvarje gång han tilltalade mig, satte; han harniden upp till:mössan, likasom för att få ett dubbelt skygge försina ögon: Nu förklarade han meningen dermed geniom att bedja mig med tusen ursäkter att koma och Sätta mig vid hans bögra sida: Min syn är så svag, och ni Harså blänkande knäppär i er rock; att de helt och hållet förblinda inig, ja det göra den; och hans! förtrötliga skratt återkom för tredje gången. Detta var hans eget påfund för att låta mig förstå, att etiketten fordrade en svart frack för ett besök hos en sådan mam som han, och jag hade på or en blå Signor Metlitli hade ögon af ett lodjur ock. öron af en hare, men det var ett infall af honom att säga sig vara döf och närsynt. -Det var ett slags honom egen qviekhet. Hvar och er har sin egen smak. Granskningen af mina papper slog ut på ett tillfredsställande sätt, och den afgörande påtecktingen meddelades: ätan svås righet. Sammå bråk, som vid mitt emottagande, egde rum. vid mitt afsked. Håde jag: varit en prins af-kungligt. blod, skulle signor Merlini icke ha kunnat-vara-mer kruserlig. Han följde mig till döfren ock bad mig ifrigt att gå försigtigt i tiapporna.-Den hedertsmannen dref uppenbart gäck med mig. Jag. gick på gatan och väntade på Mifredo; son? blef utförd näst efter mig: Han dröjde ) Se? Aftonbl mris 128—131, 133, 134, .136—141, m lit, 1i5