Aftonbladet – 29 juni 1858, sida 2

Sr EEE SEE BEER EE RE RE så längel att! jag började bli! orolig: När han slutligen syntes, håde den stackars gossen en så upprörd uppsyn, att, innan han öppnade sina läppar, jag visste att minf.ruktan hade varit alltför väl grundad. Signor Merlinihade verkligen uttömt på Alfredo sin utmärkta talang att hålla hvar och en på sträckbänken. Han hade varit så mild, så förbindlig, så förtjusande! vänlig. FHan hade .redan: tagit till pennan, säde Alfredo, som berättade alltsammans för mig, snär han plötsligt hejdade sig och frågade med den mest. okonstlade .uppsyn, hvarest jag hade idkat mina studier. I kungliga skolan, sade jag naturligtvis. Och utan tvifvel, svarade Merliniy genomgick ni Idem-med heder och till edra förmäns belåtenhet 2 — Som jag icke visste hvad jag skulle svara, tog jag på mig en blygsamt jar kande min. När lemnade ni skolan?fortfor inqvisitorn. I Juni månad, stammade jag. Det var två månader före skolårets utFgång), anmärkte min plågare. Af hvad skäl Iemnade ni: skölan i förtid? Jag teg. Här inföll sekreteraren: Jag tror mig komma ihåg, att signör Aläredö blef relegerad:. Relegerad från skolan? röt Merlini och steg upp; ni blef relegerad från skolan, och ni försöker att öfverrumplå mig, på det jag må ge er min underskrift, som ni ganska väl vet att jag icke kan. ge utan att bryta emot min heligaste pligtö — Och på det sättet fortfor han tilldess han miste andan, och iag begagnade det ögonblicket att göra en bugnirg och gick min väg. Denna oförväntade katastrof gick mig till hjertat. Till medvetandet, att den stackars Alfredo led detta för mim skull, slöt sig fruktan, hvilken alltför snart besannades, att det skulle bli signalen till vår: skilsmessa. En vecka derefter kallade hans far honom till ÅTurin, der ban hoppades att genom en mäktig persons bemedling få honom anta