Aftonbladet – 28 juni 1858, sida 3

så uti religiöst och kyrkligt, som i Ses ge) hänseende. Så har den påfliga stolen, hvilken, alltid är färdig att fiska i grumligt våt. tens betraktat det öfvertag, som reaktionen i:flera a länder för ögonblicket har, sant den splittring protestanternas läger, hvilken nu eger rum inom Tyskland såsom gynsamma för sitt ändamål, och, för att häraf draga fördel, uti Berlin, somslänge varit aktad som protestantismens -hufvudsäte, nyligen upprättat en jesuitermission. En vigtig fråga, som nu sysselsätter den protestantiskt-kyrkliga pressen, är. till hvilka följder denna mission i. religiöst och kyrkligt hänseende skall leda. Skola de strängt konfessionella, inseende sina förvillelser. nu öfvergifva sin hierarkiska ståndpunkt samti söka hos församlingen upplifva intresset för nt deltagandet i religiösa och kyrkliga angelägenbeter? Sannolikt icke. De hafva, likt våra hierarkerzuti Svensk Kyrkotidning, så ofta förklarat, att .de hafva långt mer gemensamt med katolikerna, än med unionen, de: reformerta, rationalisterna och de fria församlinzarne, och skola derföre helt säkert icke frångå sin en gång intagna position. Också betraktas de af alla romerskrkatolska organer redan såsom deras anhängare och medarbetare. Men åestormer skola säkerligen alla, som frigjort sig från den konfessionella ;ny-lutherdomens, rjettrar, förena. sina .bemödanden, för att i :vangelisk anda möta detta nya anlopp mot vangelii sak, och slutliga följden blott blifva. ut evangelii verkliga vänner komma till mer tadgad öfvertygelse rörande det, som till en sann och praktisk kristendom hörer. RAINER — I Daily News för den 19 dennes läses följande karakteristisk öfver drottning Victoria och hennes tjugoettåriga regering: Då solen går uppi morgon, skall vår drottning hafva regerat tjugoett år. (H.M. besteg ronen den 20 Juni 1827.) I flere afseenden erfara vi en stor tillfredsställelse att jemföra ten tidens tilldragelser och utsigter med den värvarande tidens. I andra afseenden måste vår hufvudsakliga tillfredsställelse bli den, att ha emottagit en lärdom öfver visheten af ati åta politiska reformer ha: sin tid och lemna n stor latitud åt hinder och modifikationer. I många fall är likheten emellan sakernas värvarande utseende och vissa förhållanden under den första regeringstiden ganska märkbar. På det hela taget är jemförelsen emellan de båda tidsperioderna högst intressant. Härvid fästes tanken i främsta rummet på drottningens person. Vid hennes anträde till regeringen hystes de mest obegränsade och orimliga förhoppningar, . äfven af personer. som borde ha vetat bättre om hvad hon kunde, skulle och ville uträtta till botande af mensktighetens olyckor. -Om hon hade varit en en-. väldig monark med en makt lika verklig som den, med hvilken någonsin enväldet uppträdt, så hade hon i alla fall icke förmått uppfylla en tiondedel af de förhoppningar, som mötte hetne från Australien i öster ända till Columbien i vester. Hennes klokare undersåter fruktade den reaktion, som måste följa, så snart det upptäcktes huru litet och huru mycket i sjelfva verket kan uträttas af en konstitutionel regent, som regerar, men icke styr. Men det har icke visat sig någon farlig reaktion, tack vare den tacksamma tillgifvenhet, som väckts af drottningens personliga egenskaper, hennes redliga nit uti allt hvad hon kunnat göra, hennes trohet i uppfyllandet af det löfte, som en sommarmorgon i hennes ungdom gick öfver hennes bleka läppar, då hon första gången sammanträdde med sitt statsråd, att nemligen hennes lif skulle helgas åt hennes folks lycka. Tiden har längesedan justerat förhoppningarnes och uppfyllelsernas vågskål;. och vi finna resultatet af vår drottnings tjugoettåriga samvaro med sitt folk i den: förklaring hon sistlidne tisdag under sin resa till Birmingham afgaf i Aston, att hon aldrig förr rönt ett sådant emottagande. Ingen suverän har någonsin mötts af hjertligare helsningar än hon, byarhelst hon offentligt uppträder, och mest synes detta ha varit förhållandet under den sistförflutna veckan.