Aftonbladet – 28 juni 1858, sida 3

erlinis, dörr. .Dennay öfverklädd med grönt , vände sig på sina gångjern utan ri edljudy och en gammal tjetiare, tunn som it skelett, visade sitt förfärade ansigte. Tal snor Merlini emot? Tyst! svarade. skeet Hviskande; Stala icke! så högt! Ni har an gjort nog mycket buller med klockan. förmodade att signor Merlini fått ett slagPoch för närvarande höll på attdö; men en var den, att signor Merlini ännu ickt var uppstigen. Den gode, mannen; såsom det cktes, älskade sin middagslur :och lade sig id efter middagsmåltiden, för att icke stiga ip förr än klockan åttå, den timma då han af sin Jever. Genom en. dörr, äfvenledes bedd med grönt boj och öppnande sig. Jika ;st som den första, blefvo viinförde i ett lit rum, hvars golf var: betäckt med en tjock atta. Som man i earscende till det Varma limatet sällan såg mattor i Genua, var. det 1 alldeles ny känsla för mig, och allsicke.en ångenäm, att framskrida likasom en skugga, utan att åstadkomma det ringaste ljud. Denna Pmständighet; skrämseln som :tjenaren röjde, en Eödslika stillheten rundtomkring, allt detta ade en. besynnerlig verkan, på mig: . Jag började att frysa; det-föreföll mig såsom om Venedigs piombi öppnats för att emottaga mig. Alfredo såg, äfven. ängslig och blek: ut; vi satte öss.ned, blickande på hvarandra under ystnad; vi vågade knappt andas. Emellertid inkommo nya besökande, och jag märkte att ingen inträdde utan attisin uppsyn röja sympmer af samma nervösa intryck hvaraf jag elf led. Efter en timmas förlopp hördes röster i nästa rum; en dörr öppnades, mitt namn hppropades, och jag gick in: Signor Merlini satt vid ett stort bord, beläckt med papper, af hvilka han uppmärksamt. läste. på ett. Sekreteraren, stående. till venster om honom, tycktes följa hans ögon