LORENZO BENONL AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, ) Öfversättning, När vi kommit hem; talade Cesar till mig om ingenting annat än sin kärlek, och i ett anfall af hänryekning tog han sin peninknif och började att tatuera sin venstra arm med initialbokstafven :i det dyrkade namnet Emilia. Jag frågade honom, om han hade något att invända emot att jag gjorde detsamma, och som hancicke yttrade: någonting för att afböja det, tog jag mig för att verkställa. en dylik. . operation, hvilken bestod uti att. skrapa borst skinnet 1 form af-ett E, och sedan stryka bläck deri såsom frätmedel för att göra det outplånligt. Från den da? gen talade vi alltid om Emilia såsom vår ger mensamma flamma, och jag inbillade mi med den: största lätthet i verlden, att jag v kär ända öfver öronen;. men hvad det vidkom att gå för att se henne, kunde min bror aldrig förmå mig dertill.. -sOm -duså tycker sade jag en-dag, kunna vi ge henne en-ses renad.s -Cesar spelade litet fiol, och jag lärde mig: att ackompagnera,honom .på gul tarr. Vi tyckte detta vara en ganska ljus Sedan vi lärt utantill två elertre stycken, bestämde vi en afton till utförandet-af vårt: förslag, hvilket likväl hade sina svårigheter. Det var en bestämd anordning i vårt hushåll, att hvarje medlem deraf skulle vara hemma klockan nio, aftonmåltidstimman; och i min fars ögon var frånvaron eller dröjsmålet från u Aftonbl, pris 128-131, 183, 134, 136—141,