Aftonbladet – 28 juni 1858, sida 2

hjerta... Sådant slut fick min första kärlek; och safinerligen; omv det; någonsin fannssen platönisk passion, så var detminy ty dessföremål hade jag aldrig skådat. Jag såg henne för första gången trettio år senare, när den vackra och smärta sjuttonåriga flickan hade blifvit en tjock fru med fryntligt ansigte och grå hår, hvilken: icke anade, att den något skallige, medelåldrige herren, som då tilltalade henne, ännu bar på sin venstra arm den halft utplånade initialbokstafven i hennes förnamn. : Under dylika sysselsättningar förflöto de två åren jag studerade filosofi. Om jag uppgör en beräkning öfver de kunskaper jag under hela den-tiden förvärfvat, blir balansen icke mycket lysande, och jag har icke synnerligen stort skäl -att yfvas. Jag lärde! att spela-guitärr, att spela, att röka (himlen vet med hvad obehag) och att dansa. Sanningen: att äga: mittförstasochsista försök i-dennavigtiga gren ap fostran var långt ifrån upp: muntrande. vars vid en liten dans på ländet, tillstäld tillfälligtvis, utan, förberedelser och ceremtni. Per voro några unga män och åtskilliga Unga flickor. Medvetandet om min oerfarenHet I den ädla konsten Höll mig undan; men en af flickorna förföljde mig till den-vrå, dit jag hade febirerat, och Ville nödvändigtsatt jag skulle gapet med. henne, hvilkethoi: snart fick skäl att ångra, ty efter ett par hvarf i envals—! Horrescor referensly— trampade jag så tungt påshenhes fot,ratt hon nästan svimmade. Jag blef så-förargad på mig-sjelf för min oskicklighet, att jag svor vid min olyckliga moities fot att aldrig mer dansasdch jag har hållit FT RS Oaktadt min ringa flit försiggick txamen, som jag skulle undergå vid slutet afdertvå Åren, oändligen väl, tack vare en månads studerande, sopa; Alfredö och jag durkade; nom likasom en extrapost i full faft;