Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 3

ingo vi sen afton och togoplats vid fönstret, läntande på att gudinnan skulle uppenbara sig. Jag kände: mig, jag vet sej -hvarförej illa ill mods och ville haxgifvit någonting för itt hon icke skulle visa sig. Hon dröjde terkligen så länge, att jag lemnade fönstret ich satte mig på en stol i andra ändan: af ummet. I nästan samma ögonblick hviskade Cesar: -Se der! Hön har kommit. Jag hade ust att stiga upp, men kunde icke, jag vet ej varföre; jag tyckte mig. vara fastväxt vid ston; en okänd makt-fasthöll.mig.Jag gjorde rågra ursäkter, den ena dummare än der anåra, för det jag icke steg upp. Min bror och hans vän skråttåde åt mig, och sade att ja rar rädd. SNu går hon bort.os Dessa: or itergåfvo mig allt mitt mod. Jag giok fram till fönstret och antog en uppsyn af att. vara högligen förtretad deröfver att hon-icke:återkom, ehuru jag var rädd för att hon skulle söra det. Slutligen. drog jag mig ånyo unlan; sägande, att:hon visserligen: icke skulle komma tillbaka. Hon återkom, gick bort, och återvände än en gång, utan att jag Var i stånd attöfvervinna den hemlighetsfulla kraft, som hindrade mig att stå vi fönstret ar synlig. (Forts.) S———————L jå länge-hon Vv t em Birns önka, FE epgelsk adelsmen, som i Dum rieg besökte enkan efter den skotske skalden Robert Burns, önskade med mycken ifver att få någon relik fter skalden, och förklarade sig nöjd, om han blott cunde erhålla en pepperslapp med några egenhändiga cader eller något annat föremål, hvilket kunde anses som souvenir af den aflidne. På alla engelsmannens böner svarade mistriss Burns, att hon redan bortgifra sådant af värde och att det ej stode i hennes akt att tillfredsställa hans önskan. Engelsmannen jar emellertid envis. Drifven till döt yttersta, svaade mistriss Burns slutligen muntert: Sannerligen ag ser någon möjlighet för er att få någon relik ;fter min man, såframt ni inte vill taga mig sjelf. Detta svar gjorde slut på samtalet.