Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 2

ett förträffligt bords och vid högtidliga till. fäller; såsom till exempel på sin egen födelsedag, gaf morbror Giovanni oss en furstlig middag, både i afseende på mångfalden af utvalda rätter och viner, och på prakten af duktyg, porslin och silfver. Påpasslig som en accepterad vexel, sade morbror Giovanni, hvilken var sjelfva punktligheten, och steg upp för att skaka hand med mig, det är en juvel till pojke; En minut trettio sju sekunder till tu. Klockan i Bianchi nära derintill slog tu när han slutade att yttra dessa ord. Bry dig icke om hvad den gamle token der borta slamrar! tillade han föraktligt. Min svarte vän der borta (med en stolt blick på klockan i sköldpaddsfodralet) narrar mig aldrig på en sekund. Martha! Martha! (ro ande till den gamla kokerskan), ha icke brådtom! Ni har ännu på er fulla en och en half minut. Den ena och halfva minten hade snart förflutit, soppan serverades, och vi satte oss ned till middagsmåltiden. Det var. första gången: jag spisade ensam med min morbror. Jag hade ätt meddela honom någonting vigtigt, och jag visste icke, om jag borde sjelfmant framställa ämnet; eller vänta till dess han bad mig börja. Allt detta förbryllade mig och gjorde mig något orolig. Åge quod agis!, sade morbror Giovanni, som märkte min förlägenhet, hvilket, fritt öfversatt, betyder: tänk på middagsmåltiden och ingenting annat! Göromålen skola komma med desserten. Morbror Giovanni var pratsam och munter, och middagen försiggick ganska trefligt. I behörig tid serverades frukt och ost, Martha tillsades att hemta in en af buteljerna-af en viss fason, uppstälda i ett visst hörn af källaren, och blef derefter affärdad. Min morbror drog korken ur buteljen och fylde två glas. Lacrymae Christi,