Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 2

mera till sin fördel, än om de varit betäckta af ett halft dussin familjeporträtter, som hängde här och der: Spridda i rummen, på långt afstånd från hvarandra, stodo några gammalmodiga, tunga, mörka möbler, hvilka sågo så jemmerligaut i sina vrår, att man kände medömkan med dem. En gammal venetiansk spegel, tre alnar hög, ett dussin: åldriga: stolar, klädda med urblekt gult sammet, och en ofantlig klocka i sköldpaddsfodral af utvaldt arbete utgjorde all lyxen i förmaket. Men väggarne i detta förmak, som var myc: ket stort och högt, voro alldeles fylda med taflor af de bäste italienske mästare. Inga länstolar, inga soffor, inga mattor, inga lampor, ingenting af allt det som bidrager till trefnad. Morbror Giovanni kände icke saknaden deraf, eller snarare blef ej varse att sådana ting funnes i verlden. Han hade, i likhet med de fleste af sina landsmän, en stor fördom emot eld,. hvilken han förklarade vara mycket skadlig för helsany och den enda kamin, som fanns i våningen. hade derföre blifvit igenmurad; Hans vanliga försgtighetsmått emot den ofta skarpa kölden bestod uti. att gnugga händerna, eller, i yttersta fallet, att gå ut att promenera. Hans måltider voro af patriarkalisk enkelhet.. En kopp kaffe till frukost. Till. middagen soppa, vanligtvis den nationella minestra asciutta (en soppa af macaroni. eller annan italiensk deg, kokad en kort stund, derefter silad och gjord välsmakande med parmesanost och saften af kokadt eller stekt kött), et fat kött eller fisk, en sallad och frukt elle ost. Til aftonen ett fat kokade vegetabilie! med ohja och ättika, och ingenting mer. Så dan var den Matordning, från hvilken har aldrig afvek, men hvartill han icke tvingade någon annan; ty hans gäster, när; han hade några, hvilket sällan hände, funno i hans hus