Aftonbladet – 23 juni 1858, sida 3

dels under flustrets tak — ty detta namn betecknar också hela bygningen. — dels under himlens, allteftersom årstiden och väderleken tillstyrka. : Vid ett sådant tillfälle af grupperade sessioner i detgröna endera dagen infann sig hos en person, som satt vid sitt glas, en yngling, tillhörande hamnbusarnes vidt utgrenade slägte och som för en tid sedan lagligen och ordentligen utträdt ur cellfängelset. Han anhöll om en skärf och fick en silfverpenning, den han icke måtte hafva ansett för ett skiljemynt efter hans sinne, ty han kunde icke skilja sig från sjelfva portemonnaien, den han tillgrep och tog till flykten, men blef sjelf i sin ordning gripen. Inom vårt samhälle var detta visserligen en ovanlig djerfhet. Vid detå rådstugan med förbrytaren hållna förhöret, som snart bragte honom till bekännelse, uppträdde han såsom en glad och lättsam humorist, som muntrade de församlade åhörarne. : Helsotillståndet å vår ort är fortfarande godt. Den starka hettan; som flera dagar egt rum, ingaf oss den fruktan, att friskheten icke kunde blifva varaktig. Men ett par åskdagar, som följdes åt, ha rensat luften och -skingrat vår fruktan... Den ganska starka åskan, som bevisligen nedslagit på ett ställe inom stadens område och tros hafva nedslagit på flera, och som visade sin kraft genom täta elektriska fenomener ofvan de lokaler, der åskledare funnos anbragta, har, oss hittills veterligt, ej gjort något större onåt än att den-kasserat några telegrafstolpar. Man är nu som bäst med berömvärdt nit betänkt på att förekomma -de lokala anledningarne till epidemi för året. Måtte blott icke nog sent företagua gräfningar uppröra det onda. De senare dagarne har man hört sägas, att den så kallade gamla botaniska eller Linniska trädgården. väckt bekymmer. Der finnes det sedan gammalt trenne dammar, som, den tiden de upptogos, stodo i sammanhang med den uteslutande för vetenskapen bestämda lokalens ändamål. Numera är den blott och bart .en akademisk egendom, utan någon förbindelse med den botaniska institutionen och på vissa år uthyrd åt östgöta nations förening. Emellertid finnas de omtalade dammarne qvar, som utom vintertiden ständigt och jemt -stå belagda med ett tjockt grönt täcke; och isynnerhet under hetaste tiden sprida de, säger man, en osund utdunstning i nejden. Man berättas nu vara. betänkt på att göra sig af med dessa stillastående, illa luktande; kanske pestångande vattensamlingar, isynnerhet som de upphört att hafva sitt fordna ändamål. Man bör hoppas att, om dessa dammaär verkligen medföra den befarade vådan, alla hinder för detta ondas undanrödjande komma att vika för omtankan för saniteten. Man kan lätt föreställa sig, hvilka hinder vi mena. Detär dock egentligen ett enda, och det möter från den verkligt aktningsvärda pietetens sida. Trädgården är nemligen, såsorh hvar man vet, ett minne af Sverges allra störste vetenskapsman. Detta minne måste vara högst dyrbart, ej minst för sjelfva universitetet. Men det är det ock för hela landet, och man vet derjemte, med hvilken vördnad, man kunde nästan säga dyrkan, resande utländningar, både vetenskapsmän och andra, vallfärda hit och besöka alla de platser, som bära vittne om den odödlige mannens vistelse och verksamhet. . Man måste känna det påkostande, nästan såsom ett helgerån, att påskynda utplånandet af de minnesmärken, som icke kunna på längd motstå tidens åverkan. Det talas äfven åtskilligt om det så kallade gamla kemiska huset. För en tid sedan sades, att det skulle försäljas, såsom öfverflödigt, sedan ett nytt chermicum blifvit uppbygdt. Denna sägen lockade då många förbidande spekulanter. Nu heter det deremot, att den gamla kemiska bygnaden icke kommer att försäljas, derföre att akademien sjelf behöfver lokalen, antingen för sina samlingar eller till boställsrum, sammanphörande med någon nyblifvande eller redan befintlig institution. Det senare motivet bör man anse fullkomligt osannolikt. Ty man kan ej annat än taga för afgjordt, att vederbörande längesedan af erfarenheten hunnit lära inse otjenligheten af boningsrummens förening med institutionens lokal. Det ligger uppenbart i sakens natur, att dessa båda afdelningar af en och samma bygnad skola sträfva att göra inkräktningar på hvarandras område; institutionen utvidgar sig oupphörligen genom tillväxten af samlingarne och andra tillhörigheter, under det att prefektens behof af rum åtminstone icke minskas, men gemenligen ökas, t. ex. genom familjens tillökning, utvidgning af egna samlingar, böcker, apparater, växande behof af beqvämlighet och mycket annat, som ej så noga kan specificeras. Och der flera institutioner och fiera prefekter nödgas rymmas under samma tak, der blir konflikten och Vvillervallan så mycket betänkligare. Derföre synes oss omöjligt att förmoda, att vederbörånde vilja bibehålla denna lokal för ändamål att erhålla en ny boställsvåning, med hvilken någon institution under samma tak skulle sättas i förbindelse: Telegrafunderrättelsen om prinsessans lyckliga nedkomst gjorde härstädes ett mycket godt intryck. stt ganska sorgligt rykte, som några dagar varit i omlopp, vederlades dermed, men hade bidragit att göra nyheten så mycket mera glädjande. —R