Aftonbladet – 22 juni 1858, sida 2

LORENZO BENONL AP FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Öfversättning. Sedan min återkomst. till staden hade jag åter börjat min läsning, och för närvarande var min bök Den välsignade Fra Martinos från Lissabon lefverne,, hvilken intresserade mig ganska mycket. Fra Martino var ett helgon och gjorde, såsorå sådant; de mest underbara gerningar. Han var t. ex. på en och samma gång i Kina, omvändande afgudadyrkare; och i Lissabon hos sin döende: mor. När jag förtfor att läsa den dagen, träffade jag på ett ställe, som på det högsta frappefade mig, i anseende till dess fullkomliga tillämpning på min egen belägenhet: Den stackars Fra Martino, när han mycket ung var i skolan, hade en liten lymmel till skolkamrat, som hånade, plågade, slog oeh miss-; handlade honom på alla möjliga sätt. Den beskedliga Fra Martino förlorade icke tålamodet, hyste intet agg, tänkte icke uppåaithämnas, men genom tålamod, mildhet: och tundergifvenhet uppbygde han sin unga förföljare till den grad, att denne snart blef -Fra Martinos vän och beundrare och till slut ett stort belgon. , Under någon-tid hade jag varit: stämd för en religiös entusiasm, och. Jag frågade mi sjelf, om icke detta ställe i boken, hvilket så tydligt atpekade för mig det sätt, Jag hade att iakttaga med min seminarist, icke var en varning från Gud. Att göra ett helgon af sin förföljare, hvilken ädel hämd! Att sjelf bli ett helgon, fara till Kina och ntsätta sig för martyrdom, likasom Era Martino! Min inbillningskraft började arbeta åt det hållet, och jag Pestot att försöka Fra Martihosinetod. -)Se Aftonbl. wris 128—131, 133, 134, 136—140. Pr