Aftonbladet – 22 juni 1858, sida 2

klingande tomhet. Således, i stället att vara ledsen på honom, kände jag värdet: af.:;hans uppriktighet och sade Honom det. Han blef rörd och lyckönskade mig med glädje till hvad han kallade mitt återvändande. till förnuft. Från den stunden uppstod oss .emellan ett slags förtrolighet, för så: vidt skilnaden i ålder medgaf. Jag plägade helsa på honom regelmässigt två gånger. i. veckan, och han uppsköt hvarje göromål, huru angelöget det än kunde. vara, för att få prata litet med mig. Såsom förste intressenten i en stor handelsfiyma, var han mycket sysselsatt till klockan tu, hans middagstid. Oaktadtdetta slags förtrolighet, som varat i mer än ett halft år, var allt hvad jag visste om morbror Giovanni, att han lemnat sitt fädernesland då han ännu var helt ung, hade resi öfver hela verlden och samlat en stor förmögenlet i handeln; att han. vid fyratio års ålder hade återkommit och aldrig scdåer. mera lemnat hemmet; att hans lynne var mycket originelt och hans:ton ofta hvass; atthan var mycket vänligt sinnad emot:individer och mycket ond på menmiskoslägtet i allmänhet, som han betraktade med blandade känslor af medömkan och misstroende, Hans lif, för så vidt jag kunde gissa — ty både han och rmin mor, hvilken kände allt rörande hönörm, voro i den punkten mycket förbehållsamma — måste ha varit ett lif af pröfningar och ffelslagna förhoppningar, : Han talade sältan ochlikasom skurvis. Töland var det ingenting. som kunde. tysga honom. När han var ledsen, bet han på sina naglar. Den person, han mest älskade och vördade i verlden, vär min Mor, hvilken han mycket ordentligt besökte, men alltid på de timmar, då han visste att min far var ute. Svågrarne råkades sällan eller aldrig, utom vid vissa formella tillfällen, såsom t. ex. min mors födelsedag,. då morbror Giovanni kom att spisa middag i min fars hus, eller på morbror Giovannis födelsedag, då vi alla spisade middag hos honom, od (Forts. följer.) äl 2