Aftonbladet – 22 juni 1858, sida 2

Men detta var icke tillräckligt att tillfredsställa min ifver ;för botöfningar. Jag längtade efter att få en tagelskjorta; men hvar och en kan icke skaffa sig en sådan. Jag försökte, för att efterhärma Fra Martino, att flagellera mig sjelf, och för detta ändamäl hade jag fått tag i en karbas, begagnad till att basa kläder; men huru jag än bar mig åt, lyckades det mig aldrig att basa mig sjelf så att det åstadkom någon smärta, I brist af någonting bättre, lade jag sand i mina stöflor och torra brödbitar bland mina sängkläder, hvilket visserligen var ganska obehagligt. Slutligen, då jag ansåg mig sjelf tillräckligen beredd, meddelade jag en morgon åt min mor mitt oåterkalleliga beslut att gifva mig åt Gud och taga på mig en kapucinermunkkåpa så snart som möjligt. Jag förväntade mig en scen af utrop och tårar och hade uppeggat min inbillningskraft med tanken att jag hade nödig själsstyrka för att öfvervinna motsägelserna af en mor, som jag tillbad. Ingenting sådant, Min mor såg icke missnöjd ut öfver mitt förtroliga meddelande; om hon verkligen yar det, den goda varelsen; dolde hon: det mycket väl. . Hon anmärkte blott, att ingenting borde göras öfveriladt i ett så allvarsamt ämne, och att jag skulle göra klokt uti att rådfråga morbror Giovanni, hvartill jag villigt samtyckte. Nu hände sig så, att min mor samma förmiddag råkade morbror Giovanni på gatan. När han hörde att jag önskade rådfråga honom i ett vigtigt ämne, skickade han mig en bjudning att spisa middag hos honom agen derpå precist klockan iu, såvida min far icke hade något att invända deremot, hvilket han lyckligtvis ej hade, TR Morbror Giovanni och .jag hade vid den tiden blifvit mycket goda vänner. Till. min heder må bli sagdt, att hans något tvära emottagande vid mitt första besök icke aflägsnat mig från honom. Sedan första smärtan var öfverstånden, insåg jag att min morbror, hade rätt, det vill säga att mina sprättaktiga maner gjorde mig löjlig, och att mina verser voro en