Aftonbladet – 21 juni 1858, sida 2

LORENZO BENONI AP FÖRTATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Öfversättning. När jag kom ut på gatan sedan jag lemnat min morbrors hus, kände jag att jag icke gick med samma säkerhet som en halftimma förut. Hans anmärkningar hade gjort på mig ungefärligen samma verkan som ett ämbar kallt vatten, utslaget öfver en menniska i full transspiration. Emellertid var jag på vandring; jag styrde kosan till kyrkan la Madonna delle vigne, kyrkan på modet, och bevistade messan klockan ett, den moderna messan. Jag blandade mig derefter i hopen af sprättar, hvilka, uppstälda i en dubbel rad på hvardera sidan om portalen, passade på fruntimreg när de strömmade ut ur kyrkan, bekikade dem och jemförde sina anmärkningar, Förmodligen hade ryktet om mina lysande bedrifter ännu icke hunnit fram åt detta håll; jag väckte alls ingen uppmärksamhet; intet fruntimmer, gammalt eller ungt, rodnåde eller dånade vid åsynen af mig; ingen röjde det minsta tecken till nyfikenhet, sympati eller undran; ingen kom och sade: Ni-är den unge mannen, som vann så många pris; jag beuidrar er, eller något dylikt. Jag gick fram och tillbaka på Srada Balbi Nuova och Nuovissima och om aftonen till Acquasola, den allmänna promenaden, som besöktes af den eleganta verlden; två militärmusikkårer spelade. der; trängseln var ofantlig; men ingen enda själ gaf ringaste akt på mig eller min kastanjebruna frack och mina ljusblå. ypsilantibyxor. Och när jag om aftoner, trött och nedslagen, kom hem, fann jag ingen bjudning hvarken från erkebiskopen eller guvernören. Nästa dag började jag åter, och flera på) Se Aftonbl. n:ris 128—131, 133, 134, 136—139.