Aftonbladet – 21 juni 1858, sida 2

eller fara ut i båt, när det var mycket vackert väder, och då pratade vi oupphörligt om våra framtida utsigter samt kommo öfverens att under hela vår lefnad förblifva oskiljaktiga. En nförk punkt visade sig likväl snart på min horisont, under form af en stor seminarist, dubbelt så tjock som jag, hvilken, såsom det tycktes, icke behöft länge rekognoscera mig och hvilken jag för min del kände: långt förut. Han började att kasta på mig trotsande blickar, hvilka jag låtsade att icke märka. Blickarne åtföljdes snart af plumpa åtbörder och äfven direkta förolämpningar. En morgon, när jag icke var på min vakt, knuffade han mig med axeln så häftigt, när har gick förbi mig, att jag var nära att falla omkull. Jag harmades naturligtvis öfver detta förfarande, och ett ordentligt gräl uppstod. Från det ögonblicket började min tjocke motståndare ett sådant system af oupphörliga fientligheter, att det förbittrade mitt lif. En dag gjorde han mig till ett åtlöje för alla kamraterna genom att fästa en lång Papperssvans på min rygg. Jag var i raseri och svor att låta honom plikta derföre när vi komme ut urläsrummet; men jag sökte honom förgäfves och gick hem, harmsen och uppbragt samt uppgörande hämdplaner. (Forts.)