Aftonbladet – 18 juni 1858, sida 3

Vadonil! sade han med rynkade ögonbryn, lemna din platsi Vadori kom fram, hvit i ansigtet som ett lärft. På ett tecken af munken tog tjenaren bort ifrån Vadonis bord hans böcker och papper och gjorde deraf en bundt. Vi visste alla hvad det betydde. Den stackars gossen tyckte tvifvelsutan att maran red honom. Arme. Vadoni! Om någonsin en oskyldig blifvit orättvist dömd, var det visserligen han. ifan var icke allenast fri ifrån all skuld, utan n var ock en af kandidaterna till priset r godt uppförande, alias gåspriset.. Styresmännen borde ha fallit på sina knän och bedt om förlåtelse för. de timmar han orättvist måste uthärda i arresten, — och de drefvo bort honom! Men Vadonis brott var att hatjenat ill en föreningspunkt, och skolor ha också sina statsskäl, — fördömligt, än mer beklagigt! — Efter Vadoni var det: Sforzas tur. gen förändring syntes på hans panna; bans appsyn. förrådde icke. den ringaste rörelse; ndast-i hans mungipor lurade ett drag af rots. Det var stoff till en man iden gossen. Timman, som följde på dessa två exekutioiver, föreföll. oss mycket lång; den: förflöt unler--en. ångest; omöjlig att beskrifva. Frus sosten kom likväl utan vidare tilldragelse. Just: som jag ingick i skolrummet blef jag underttad, att sångmästaren var kommen, och att :ag skulle gå . att taga min. lektion. Den räckte ovanligt länge, och när den slutades, jade ;gossarneåtergått till iskolrummet, der g slöt mig till dem. Alfredo gatt icke på n plats. En svindel kom öfver mig. Var let möjligt; att han blifvit relegerad? Jag Tågade min granne och fick af honom veta, it Alfredo-hade blifvit efterskickad af pater Xettore..:och-icke.sedermera synts till. Denna underrättelse, såsom man, -väl kan förmoda, förminskade icke min oro. Under någon före