Aftonmåltidsklockan ringde, Vi hade nyss intagit våra platser i refectörium; när vice Rettore, hvilken vanligen Presiderade vid vår måltid, infänn-sig,och-en skur, af hyvisslingar och oljud uppstänides från :vårt bord. ,Andra och tredje äfdelningarne, rättande sig troget efter tillsägelsen; läto. höra ett högljudt eko, och äfven de. lägre afdelningarne instämde af -härmningsbegär i oväsendet. Vice Rettore blef. såtröd och förargad som en kalkontup och ropade befallande: Tystt Nya oljud, nya hvisslingar, blandade med ropen: Hvar är Vadoni2—Vi, vilja ha Vadohin, utbröt från hvatje hörn af refectorium och öfverröstade den uppretade. vice Rettore..;. Tumultet och oordningen fortforo utan afbrott. : Läsarens röst. (det var nemligen brukligt att vid början af måltiden en af lärjungarne,.. hvilken kallädes läsare; läste högt; och tystnad: var bestämdt anbefald), hans röst, säger jag, förlorades under högljudt tal af hela församlingen. IDen stackaren bortslösade förgäfves.sin andedrägt. Slutligen tystnade han, kästade en jemmerfull blick på pater vice Rettore, likasom för att säga: Ni ser att det är fruktlös, mödan, tillslöt boken och steg ned ifrån läspulpeten.. Läsarens nederlag helsades med ett allmänt gapskratt och ropen Bra gjordt! — Bra igjordt! — Ned: med tyrannen! — Hurra för Vädoni! —Vi vilja ha Vadonil Såsom .ett-medel att göra slut på oljudet företog vice ;Rettore sig att förkorta aftonmåltiden, och -skyndade: att;ge-signal till aftåg genom att i förtid läsa tacksägelsen; De lägre afdelningarne uppstego, såsom vanligt, från -bordet :vid dettastecken; men första jafdelningen protesterade och satt qvar, ropande: Vi ha icke slutat att äta. .—, Vadonil Vadonity.— Andra och tredje. afdelningarhe! gjorde detsamma: De: två-lägre, som y redan stigit upp, satte sig åter, Den förhånade sty