Aftonbladet – 17 juni 1858, sida 2

LORENZO BENONI AP FÖRFATTAREN TILL BOKTOR ANTONIO, ) Öfversättning. Förnöjelsen öfver att ha vunnit min afsigt, scenens nyhet, den balsamiska luften, den fulla frihet jag åtnjöt försatte mig för en tid i en berusning af sällhet. Efter en veckas förlopp skulle jag -ba helt och hållet glömt mitt sista missöde, om icke en stor mörkblå fläck öfver mitt högra öga påmint mig, derom. Emellertid-Började min fullkomliga: enslighet. — ty hvarken min far eller någon af. mina bröder håde visat sig — att ligga tung på mig, och, jag tänkte ofta med saknad. på, stackars: Alfredös På vår unga republik och på de-pris jag kunde ha fått och icke skulle få. Med ett ord; vid slutet af.den andra: veckan, blef jag nedtryckt af ledsnadsMin mor kom till mig i en af dessa stunder. af. nedslagenhet. Nåväl, mitt barn! Hvad säger du om att åter ända till skolan, åter få se Alfredo och vinna de-pris, du blott behöfver räcka ut handen för att erhålla ?) . Jag gjorde i början litet motstånd, men slutade med att samtycka, under vilsor likväl att jag vid skolårets slut, som skulle inträffa inom föga mer än t.å månader, finge för alltid tagaszur skolan. Dervid kunde ingen svårighet möta, ty såsom jag sedermera fick veta, hade den saken långt förat blifvit afojor af vederbörande, och.min yngre bror skulle intaga min plats Aftofien al samma dag, på hvilken detta samtal.hade blifvit hållet, åtetvände jag tilj 89 Aftonbl. mris 128—131, 133, 134 och 136.