Aftonbladet – 17 juni 1858, sida 2

tingen af stötens häftighet, eller i följd af öfverraskningen, föll baklänges på golfvet. Allt detta skedde på mindre än tio sekunder. Vi gapskrattade åt den skämtsamme paterns missöde och tyckte att han blott hade fått hvad hån förtjenade. En fjerdedels timma derefter blef Vadoni tillsagd att infinna sig hos pater Rettore, Klockan ringde till lektion, och Vadoni syntes icke till; på behörig tid inträffade lekstunden, och vi begåfvo oss till lekplatsen. Vadoni var innu frånvarande. Aftonmåltidstimman tillstundade; ännu ingen Vadoni. Intet tvifvel mera; han måste vara i fängelse, Från det ögonblicket rådde den största jäsning bland hela afdelningen. Det är en orättvisa, en nedrig orättvisa: vi kunna icke tåla den. Vi skockade oss tillsammans i en stor: grupp. för att öfverlägga. Åtskilliga förslag framstäldes utan att leda till något beslut. Låtom oss skicka en deputation till pater Rettore I ropade en röst. Ingen syntes angelägen att vara med uti denna deputation, emedan ingen understödde motionen. Endast Sforza, som dittills tegat, drog på axlarne och sade: ,Dumheter! Sforza, hvilken vi en gång haft tillfälle att omnämna under loppet af denna berättelse, hade höjt, sig ur sin obetydlighet och i en hast blifvit vigtig genom en modig handling, som väl förtjenar att omtalas. En dag hade Prefetto i raseri hotat honom med kroppsstraff. Sforza drog lugnt fram sin pennknif. och-sades i en stadigt väntande ställning: Kom hit om ni törsb ; Ynglingens bestämda hållning hade skrämt presten, hvilken höll inne med vidare hotelSer; och från den dagen blef Sforza ansedd såsom den modigaste kamraten i vår afdelning,