Aftonbladet – 16 juni 1858, sida 2

nn nn nn nn våra spädaste år uppfylda af begrepp och känslor, som voro rakt stridande mot dem vi borde ha medfört i det verkliga lifvet, och med en blind entusiasm för handlingar och dygder, hvilkas efterhärmning skulle bli bedömd och bestraffad såsom ett brott af det samhälle, hvari vis skulle lefva. Var icke detta orimligt? Var det ieke att utså en fara, för att i en framtid mogna? Upplyft i min egen inbillning till en jättelik höjd genom den Lycurgus-rol, som mina kamrater anförtrott mig, och uppfylld af den djupa ansvarigheten för mitt åtagande, började jag detsamma med allvar, och först efter en hel dag och en natt af djupt begrundande utredde jag riktigt mina tankar; sedan var en timma nog att sätta på papperet en konstitution i aderton artiklar, hvilken, jag bekänner det, jag ansåg såsom ett mästerstycke. Detta mästerstycke har beklagligtvis gått förloradt, oersättligen förloradt, åtminstone förnämsta delen deraf. Den obeskrifliga möda, jag gjort mig, att få rätt på en afskrift, har varit fruktlös. Förlusten är så mycket mer påkostande för mig, som i våra dagar så många konstitutioner blifvit sammanrafsade, besvurna den ena dagen. och upphäfda den andra, derefter åter upptagna, för att än en gång läggas å sido. Då jag ser flerfaldiga försök i den vägen, frågar jag stundom mig sjelf, hvarföre icke tilläfventyrs mitt var den Phoenix bland konstitutioner, som så många folk och styrelser så länge förgäfves jagat efter. I alla fall skulle en jemförelse emellan ett trettonårigt hufvuds plan och dem, som blifvit utarbetade af gamla hufvuden med stora peruker, icke underlåta att vara pikant; men detta är en fruktlös saknad. Jag vill här anteckna några få af artiklarne i min Plan, hvilka jag råkar komma ihåg, ehuru de icke äro de förnämsta: Art. 3. Allmänna makten fanns hos hela