Aftonbladet – 16 juni 1858, sida 2

LORENZO BENONL ARP FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Öfversättning. Besynnerligt, men sannt. Allmänna uppfostran i Piemont — den del af hela Italien, som då för tiden styrdes mest despotiskt — var helt och hållet republikansk. Grekiska och romerska historien — det enda som med någon omsorg lärdes oss i skolan — var sannerligen, i det ljus, hvari den sattes, en libell emot monarkien och en panegyrik för den demokratiska styrelseformen. — Athens och Spartas förfall, lyckliga och blomstrande så länge de voro republiker, härledde sig från den dag, som gaf makten i en enda hand. Rom daterade sin storhet och sitt välde från den stund det fördref Tarquinierna, och den störa republiken, som hade eröfrat verlden, förföll under kejsarnes händer, underlät att försvara sina eröfringar, fördrog främmande infall och störtade slutligen tillsammans. Vår harm emot tyrannerna och vår entusiasm till och med för deras mördare tycktes med flit uppeggas. De ämnen, hvilka uppgåfvos för oss att deröfver skrifva temata i klasserna, voro alltid enliga med dessa ider. Ån skulle vi ljunga vår latinska vältalighets åska emot Czesar, ämnande att öfvergå Rubicon, och bevisa, uti-en oration i tre partes med exordium och peroratio, att det var en onaturlig handling af en som att krossa sin mor, republiken; än skulle Brutus, både den äldre och den yngre, Mucius Sezevola, Cato o. s. V. förgudas på vers. Sålunda blefvo vi från ) Se Aftonbl. n:ris 128—131, 133 och 134.