Aftonbladet – 16 juni 1858, sida 2

nakna, och de senare omlindade med smala gula läderremmar, hvilket icke illa härmade de fördna sandalerna. Den präktiga hjelmen på vårt hufvud och det breda svärdet, som vi höllo i handen, stridde något litet, det är sant, emot vår öfriga fredliga drägt; men huru vär det möjligt att motstå frestelsen af dessa artiklar, när vi sågo omkring oss inenting annat än kostymer, lysande af silfver och guld? Såsom ett slags korrektiv emot dessa krigiska attributer, buro vi dock omkring våra hjelmar en olivkrans, och våra svärdsklingor voro omlindade med girlander af eklöf. Två ofantliga flaggor, fästade på hvardera sidan af bärstolen, bildade ett slags majestätisk himmel öfver våra hufvuden. På den ena var målad en fascis, med detta motto i gyllne bokstäfver: Enighet ger styrka; på den andra två förenade händer, med orden: Republik, broderskap). De sex gossarne, hvilka följde bakefter och slutade processionen, utmärkte sig genom sina guldoch silfverharnesk och än mer genom den stora variationen i hufvudbonader, såsom spanska baretter med gyllne band och hvita plymer, trekantiga hattar med guldgaloner, kaskar, tschakoter etc. Alfredo isynnerhet, i fullständig lancieruniform, med röd tschakot och guldepåletter samt en ofantlig sabel i handen, uppväckte allmän beundran. i När tåget hade marscherat randtomkring den fyrkantiga gården och återkommit til den punkt, hvarifrån det utgått, glordes halt. Konsulernas triumfvagn sattes ned, lektorerna stodo på hvardera sidan, och hela skaran uppstälde sig i en halfceirkel rundt omkring de högsta styresmännen. Då begynte jag att uppläsa artiklarne i konstitutionen, som exprinsen och jag voro de förste att besvärja. Medborgrarne; den ene efter den andre, så snart