Aftonbladet – 16 juni 1858, sida 2

klarinett, en flöjt, en trombone och en sto trumma, spelande militärmarscher. När jag säger att alla instrumenterna, utom trumman, voro gjorda af papp, och att följaktligen våra nybakade musikanter togo all sin musik ur sina egna strupar, kan man föreställa sig huru noggrann i afseende på takt och ton exekutionen var. Hvar och en af dem, bar en uniform af rödt papper, tillsluten Öfver bröstet med breda guldpappersremsor, en guldtschakot och hvit plym samt svärd vid sidan. Dernäst kommo liktorerna med sina fasces, i hvilkas öfversta ända suto blanka yxor. Ett långt, falskt skägg, som räckte ända ned på bröstet, och en ofantlig luden mössa, som betäckte deras hufvuden, gåfvo dem ett högst imponerande utseende. Ett försilfradt bröstharnesk, ett hvitt förkläde, som räckte till knäna, och ett bredt, kort svärd, hvars svarta balja stack vackert af emot den hyita grunden, fulländade deras kostym. Derefter kommo, stående upprätt på en-skifva af ett par illa hopfogade bräder, burna på fyra lika långa medborgares axlar, de två konsulerna, hvilkas stadiga jemvigt och följaktligen deras personliga värdighet ofta sattes i fara af deras oerfarne bärare. Vår romerska kostym röjde ett visst anspråk på att vara historiskt korrekt, och jag måste säga att vi hade sparat hvarken möda eller kostnad för att vinna detta indamål. En natkinstunika, fallande i vida veck, tillspänd omkring lifvet med ett svart skinnbälte, nästan i fason af de moderna bluserna, räckte ned till våra vador, och utanpå denna tunika fladdrade någonting, som ifrån början varit ett blått bombasinssängtäcke, och nu, genom det qvicka tillägget af en bred scharlakansröd frans, fastsydd i nedra kanten, hade upphöjts till värdighet af en toga. Våra armar och ben — detta var hufvudsaken — voro