Aftonbladet – 15 juni 1858, sida 3

att upphoja det iran Nya Mexiko alIskilda dlstriktet Arizona till ett territorium. De utomordentligt rika silfvertillgångarne i Arizonas berg tros komma att ditlocka en talrik beolkning, alldeles som Nya Kaliforniens guldsand bidragit till detta lands hastiga folkökning. Silfvermalmen uti. Husitzelmannsgrufvorna skall vara mångfaldigt rikhaltigare än malmen uti de mexikanska grufvorna. Rättegångsoch Polissaker. Eskilstuna den 12 Juni. Vid fortsatt ransakning nästl. onsdag med häktade postmästaren J. A. Nordström, erkände han tillgreppet af de trenne bref, för hvilka han är tilltalad. Någon egare till det förut omnämda, till Svenjunga eller Jungby adresserade brefvet, hvarur N. vid förra rättegångsdagen uppgaf sig hafva tillgripit penningar, hade till denna dag icke afhörts. Målet uppsköts till nästkommande onsdag, då troligtvis dom kommer att falla. (Esk. All.) Den ertappade saltskepparen. (Slut från n:r 130.) Derefter tillkännagafs, att tilltalade Olander den 14, eller dagen förrän han blifvit synlig i Karlskrona, innevarit hos hustru Anna Maria Olofsdotter, boende vid s. k. yttre Brunnen å Wänö på stadens mark, der han velat ha linnekläder tvättade, men, när sådant nekats, begärt och fått insätta der tvenne knyten, som befunnits innehålla 1 mörkbrun mollskinnsrock, ett par ljusa klädesbyxor, 1 gråspräcklig väst, 1 svart silkesduk, skor, tofflor, strumpor, 1:par yllevantar, 3 näsdukar, 5 skjortor, 2 handdukar, borste, rakstrigel, 1 sv. och tyskt lexikon och 1 låda med diverse. Olander erkände, att dessa saker tillhörde honom, men sade sig ej ha velat besvära med något dylikt; derföre hade han förtegat, att han innehade sådana persedlar. I öfrigt meddelades från kompanichefens expedition vid nämde kår ett utdrag af öfverståthållareembetets för polisärenden i Stockholm protokoll af. den 24 Maj 1845, hvaraf inhemtades, att den vid kronoarbetskåren i Karlskrona från den 3 Sept. 1845 till den 5 Sept. 1848 anstälde förre styrmannen Gustaf Christian Wilhelm Olander, hvars signalement till alla delar slår in på nu tilltalade Olander, efter att å södrå korrektionsinrättningen i Stockholm ha fullbordat honom för andra resan stöld jemte annan bestraffning ådömdt ett års allmänt arbete, blifvit dömdatt ånyo intagas å nämde korrektionsinrättning på Långholmen, att derstädes tills vidare, och intilldess han, i enlighet med författningarnes töreskrift; åter kunde frigifvas, hållas till allmänt arbete, hvarjemte om hans lefnadsförhållanden förekom, att han gjort sjöresor från yngre åren till 1841, då han anländt till Stockholm, der han blifvit häktad och tilltalad för uppbrytande af ett bref, som han i England företett för att tillnarra sig penningar, samt för vållande till timadt skeppsbrott; dels ock för det han uppbrutit ett försegladt paket, bvarur han tillgripit 107 rdr 16 sk. bko, äfvensom för förfalskning af afl. skepparen Beckmans namn å ej mindre åtskilliga qvittenser, på grund af hvilka han i England uppburit penningar, utan jemväl för en af Olander afgifven sjöförklaring, hvarpå Olander, efter undergången ransakning vid Stockholms kämnersrätt genom Svea hofrätts utslag den 6 April 1842, dömts att dels för förfalskningsbrott, dels för stöld utur försegladt paket, jemte förlust af äran, straffas med 22 dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt och att derefter hållas ett år till allmänt arbete å Malmö fästning. Efter undergående af berörde bestraffning och det honom ådömda fästningsarbetet hade han återkommit till Stockholm, men 1843 ånyo blifvit häktad för stöld och genom kämnersrättens derstädes utslag den 22 Febr. 1844 för andra resan dylik förbrytelse, jemte föröfvande af olofligt spel, dömts att i brist af böter, tillsammans 117 rdr bko, straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt och såsom för förnyad vanart hållas ett år till arbete å södra korrektionsinrättninsen i nämde stad. Ehuru tillt. Olander ytterligare allvarligen förehölldet mer än sannolika att han är samma person som uti nämde handlingar emtalas, kunde han då lika litet som förut förmås erkänna sådant. Efter hvad sålunda förekommit hos poliskammaren i Karlskrona, förpassades Olander, på grund af skrifselse från härvarande poliskammare, tillcell fängelset härstädes till undergående af den ransakning, som nu förehades med honom. Om sina lefnadsöden uppgaf han ungefär såsom förut i Karlskrona. Beträffande det af honom här i Göteborg begångna bedrägeriet, nekade han ej dertill, sägande sig ha lemnat staden, der han haft 1ogis på Bloms hotell, samma afton han fått det begärda förskottet af 230 rdr å saltlasten. Den i Karlskronaprotokollet omnämde Pettersson hade ej, som der var uppgifvet, åtföljt honom hit till staden, utan hade Olander träffat denne på nedresan hit i Jönköping, då han förr ej varit bekant med honom. På återresan hade Han der ånyo råkat samme Pettersson, hvilken åtföljt Olander till Wexiö, der han fått låna af honom 60 rdr, hvilka Olander ej fått tillbaka. Således skulle Pettersson ej haft någon delaktighet i bedrägeriet: På fråga om ej Olander vore samma person;som för flera år sedan på ungefär enalanda sätt tillnarrade sig å ett annat kontor här i staden 400 rdr, erkände han äfven sådant helt frankt, uppgifvande att detta händt 1851, då han jemväl lyckats åtkomma penningar i -Stockholm på en falsk vexel, för hvilka bedrägerier, efter undergången ransakning såväl här som i Stockholm, han dömts till 12 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att mista äran. Derpå hade han gång efter annan blifvit behandlad såsom försvarslös och afsänd till allmänt arbete; tills sistl. 25:te Febr., då han frigafs; men i öfrigt ville han ej vidkännas att han varit lagförd eller straffad för andra brott. Fastän äfven här slutligen förehållen sannolikheten deri, att Olander är samme person, som under namnet Gustaf Christian Wilhelm Olander undergått bestraffning för andra resan stöld jemte förfalskningsbrott m. m., kunde Olånder ej förmås tillstå sådant, utan förklarade att de erhållna upplysningarne måste afse den mycket omtalade kusinen. Vid tillfrågan vidgick likaledes Olander, att det föreämda, hos honom funna beviset af Eriksson blifvit af Olander skrifvet och försedt med af honom skaffadt; sigill följaktligen vore alltsammans falskt. Såsom något för Olander dräpande och i saken bevisande må nämnas, att poliskammaren derpå lät anställa Mätning af Oländerslängd, då denna befanns utgöra 5 fot 6!,, tum, eller alldeles lika längdmått med det, som i signalementet är upptaget om Gustaf Christian Wilhelm Olander, hvadan denne, om tilltalade Olanders uppgift skulle vara riktig, borde ha varit född samma år och dag samt varit precist lika lång med Olander, hvilket påtagligen är osanning. Målet remitteraådo?. öch Olander återfördes till